Birgit

Ursprung

Birgit är en nordisk kortform av Birgitta, ytterst av det iriska Bríd (forniriska Brigit), av en keltisk rot med betydelsen 'den höga' eller 'den ädla'. Via den keltiska gudinnan Brigid och helgonet Brigida av Kildare nådde namnet Norden, där kortformen Birgit utvecklades i den folkliga namnskatten. Till samma namnfamilj hör grundformen Birgitta, sidoformerna Berit och Britt samt smekformen Britta. Namnsdagen firas den 13 oktober.

Betydelse

'Den höga' eller 'den ädla' — kortform av Birgitta, av en keltisk rot vars exakta betydelse är omdiskuterad; namnet delar ursprung med Sveriges nationalhelgon, den heliga Birgitta av Vadstena.

Kulturella referenser

Operasångerskan Birgit Nilsson (1918–2005) räknas som en av 1900-talets största dramatiska sopraner och en oöverträffad Wagnertolkare; efter debuten 1946 sjöng hon regelbundet på Bayreuthfestspelen i partier som Brünnhilde och Isolde och gjorde 1959 sin debut på Metropolitan Opera i New York som Isolde, känd för sin ovanligt kraftfulla och uthålliga röst i de tyngsta Wagner-, Strauss- och Puccinipartierna. Koreografen Birgit Cullberg (1908–1999) grundade 1967 Cullbergbaletten, ett av Sveriges internationellt mest kända danskompanier. Politikern Birgit Friggebo (Folkpartiet) var bostadsminister 1978–1982; efter henne är den bygglovsfria friggeboden uppkallad, sedan kravet på bygglov 1979 togs bort för mindre komplementbyggnader. Den korta nordiska formen ger namnet en distinkt skandinavisk profil.

Popularitet

Mycket vanligt i Sverige under 1940- till 1960-talen, då det hörde till de mer använda kvinnonamnen. I dag är det mindre vanligt bland nyfödda men förekommer alltjämt som ett klassiskt nordiskt val och bärs av en stor generation kvinnor födda kring mitten av 1900-talet.

Närbesläktade namn

• Birgitta
• Berit
• Britt