Birgitta

Ursprung

Birgitta kommer ytterst av iriskans Bríd, forniriska Brigit, av en keltisk rot med betydelsen 'den höga' eller 'den ädla'. Den keltiska gudinnan Brigid förkristnades genom helgonet Brigida av Kildare, och via latinets Brigida nådde namnet Norden, där det fick den nordiska formen Birgitta. Till namnfamiljen hör kortformerna Birgit, Berit och Britt samt sidoformerna Britta och den kontinentala Brigitte.

Betydelse

'Den höga' eller 'den ädla' — av en keltisk rot; den exakta betydelsen är omdiskuterad.

Kulturella referenser

Den heliga Birgitta av Vadstena (1303–1373) är Sveriges nationalhelgon och utnämndes 1999 av påven Johannes Paulus II till en av Europas sex skyddspatroner. Hon grundade Birgittinerorden, godkänd av påven 1370, fick under sitt liv över 600 uppenbarelser och avled i Rom den 23 juli 1373; hennes Uppenbarelser hör till medeltidens viktigaste mystikerverk, och Vadstena kloster blev ett centrum för pilgrimsfärder. Birgitta Dahl (1937–2024) var socialdemokratisk energi- och miljöminister och blev 1994 Sveriges första kvinnliga talman, ett ämbete hon innehade till 2002. Den folkkära skådespelerskan och komikern Birgitta Andersson (1933–2026), känd som Teskedsgumman och från gruppen kring Hasse & Tage, hör till andra bärare. Birgittinerorden är alltjämt verksam med ett moderkloster i Vadstena, och Birgittadagen den 7 oktober är namnets namnsdag.

Popularitet

Mycket populärt i Sverige under 1900-talets mitt, särskilt under 1940- och 1950-talen. I dag är det mindre vanligt bland nyfödda och bärs framför allt av kvinnor födda före 1970, men förblir ett av de mest betydelsefulla klassiska nordiska flicknamnen, starkt förknippat med nationalhelgonet.

Närbesläktade namn

• Birgit
• Britta
• Berit
• Brigitte