Edmund

Ursprung

Edmund är ett fornengelskt mansnamn sammansatt av ēad ('rikedom, lycka') och mund ('beskydd, hand'). Det spreds i den engelsktalande världen framför allt genom vördnaden för den helige Edmund, kung av East Anglia, och har en utpräglat anglosaxisk klangbotten. Till Norden kom namnet sent och har här aldrig varit vanligt. Till samma namnfamilj hör den franska och engelska formen Edmond samt smekformen Eddie, och Edmund delar den fornengelska förleden ēad med namn som Edgar och Edvard — det sistnämnda firar Edmund namnsdag tillsammans med den 18 mars.

Betydelse

'Rikedomens beskydd' eller 'den lyckosamme beskyddaren' — av fornengelskans ēad ('rikedom, lycka') och mund ('beskydd, hand').

Kulturella referenser

Den helige Edmund (cirka 841–869) var kung av East Anglia och stupade i kamp mot den invaderande vikingahären; enligt legenden bands han vid ett träd, sköts med pilar och halshöggs sedan han vägrat svika sin kristna tro. Han vördades länge som Englands skyddspatron, innan han ersattes av Sankt Göran, och vilar i staden Bury St Edmunds, uppkallad efter honom. Bland senare bärare märks den brittisk-irländske statsmannen och tänkaren Edmund Burke (1729–1797), vars skrifter blev grundläggande för den moderna konservatismen, samt nyzeeländaren Edmund Hillary (1919–2008), som 1953 tillsammans med sherpan Tenzing Norgay som förste man nådde Mount Everests topp. Namnet bärs också av en av huvudpersonerna i C.S. Lewis Narnia-böcker.

Popularitet

I Sverige har Edmund alltid varit sällsynt och förekommer i dag främst som mellannamn. Den långa anglosaxiska formen har inte fått samma renässans som kortare gammaldags namn av besläktad typ, utan uppfattas som ett distinkt internationellt och något ovanligt val med tydlig engelsk prägel.

Närbesläktade namn

• Edmond
• Eddie