Edvard

Ursprung

Edvard är den nordiska formen av engelskans Edward, ytterst av fornengelskans Eadweard, sammansatt av ead ('rikedom, lycka') och weard ('väktare, beskyddare'). Namnet bars av den anglosaxiske kungen och helgonet Edvard Bekännaren (cirka 1003–1066), Englands skyddspatron under medeltiden, och har sedan dess burits av sammanlagt elva engelska kungar. Via det engelska kungahuset och den europeiska furstekulturen spreds formen till Norden. Till samma namnfamilj hör grundformen Edward och det besläktade Edvin. Namnsdagen den 18 mars delas med Edmund.

Betydelse

'Rikedomens väktare' eller 'lyckans beskyddare' — av fornengelskans ead ('rikedom, lycka') och weard ('väktare').

Kulturella referenser

Den svenska filmens kanske mest folkkära Edvard var Carl Edvard Persson (1888–1957) från Malmö, som i film efter film gestaltade den godmodige skåningen och blev oupplösligt förknippad med sitt hemlandskap. Han medverkade i ett fyrtiotal långfilmer, däribland Söder om landsvägen och Kalle på Spången, och var som sångare känd för visor som 'Jag har bott vid en landsväg'. Helgonkungen Edvard Bekännaren, vars vördnad gav namnet dess medeltida spridning, lät bygga om Westminster Abbey i London och helgonförklarades 1161. Bland svenska bildkonstnärer märks landskapsmålaren Edvard Bergh (1828–1880), som 1857 grundade Konstakademiens landskapsskola och blev en av sin tids ledande naturmålare.

Popularitet

Edvard var vanligt i Sverige under 1800-talet och tidigt 1900-tal men gick därefter tillbaka. Sedan 2010-talet har namnet upplevt en stark renässans och klättrat snabbt på topplistorna för pojkar, i linje med tidens förkärlek för klassiska, lite gammaldags namn som Edvin, Hugo och Vincent.

Närbesläktade namn

• Edward
• Edvar
• Edvardas