Elin

Ursprung

Elin är en nordisk folklig form av Helena, ytterst av grekiskans Helénē, ett namn som traditionellt knutits till hēlios ('sol') men vars egentliga ursprung är omdiskuterat. Formen Elin uppstod genom medeltida ljudutveckling av Helena och har varit i obrutet bruk i Sverige sedan dess. Till samma namnfamilj hör Helena, Elina och kortformen Lena. Under medeltiden hörde Elin till de allra vanligaste kvinnonamnen i Sverige. Namnsdagen den 31 juli delas med Helena, vilket speglar att formerna länge uppfattades som ett och samma namn.

Betydelse

'Den lysande' eller 'soltärnan' — nordisk form av grekiskans Helena; ursprunget är dock omtvistat.

Kulturella referenser

Sankta Elin av Skövde (Helena, död omkring 1160) är ett västgötskt helgon som enligt traditionen mördades och vördades som martyr; hennes källa i Skövde var pilgrimsmål under medeltiden, och redan före slutet av 1300-talet var hon känd och vördad som helgon i hela det svenska riket. Hon räknas som Västergötlands skyddshelgon. Författaren Elin Wägner (1882–1949) hörde till rösträttsrörelsens viktigaste röster med romanen Pennskaftet (1910), skrev den miljökritiska klassikern Väckarklocka (1941) och invaldes 1944 som andra kvinna i Svenska Akademien. Hon var dessutom med och grundade Rädda Barnen i Sverige. Skådespelerskan Elin Klinga vid Dramaten hör till modernare bärare.

Popularitet

Mycket populärt i Sverige sedan 1990-talet och har legat högt på topplistorna för flickor. Den korta, klangrika nordiska formen passar väl in i den nordiska namnrenässansen och uppfattas som både gammaldags och tidlös, vilket bidragit till dess stabila ställning.

Närbesläktade namn

• Helena
• Elina
• Eleonor