Helena

Ursprung

Helena kommer av grekiskans Helénē, ett namn med omdiskuterat ursprung som ofta knyts till hēlios ('sol') eller helénē ('fackla'), med en grundbetydelse i stil med 'den strålande'. Namnet spreds i kristen tid genom den heliga Helena och nådde Norden under medeltiden, där det också gav upphov till de inhemska kortformerna Elin och Lena.

Betydelse

'Den strålande' eller 'fackla' — av grekiskans Helénē; ursprunget är omdiskuterat.

Kulturella referenser

Helena av Troja, vars bortrövande utlöser det trojanska kriget i Homeros Iliaden, hör till den antika litteraturens mest omtalade kvinnogestalter. Den heliga Helena (cirka 250–330), den romerske kejsaren Konstantin den stores mor, anses enligt kristen tradition ha återfunnit Kristi kors vid en vallfärd till Jerusalem. Den nordiska kortformen Elin bars av Elin av Skövde, ett svenskt 1100-talshelgon och Västergötlands skyddspatron, vilket bidrog till namnets tidiga spridning i landet. Elin av Skövde dödades enligt traditionen omkring 1130, och hennes helgonkult gjorde namnet till ett av Västergötlands vanligaste under medeltiden. Bland moderna svenska bärare märks skådespelaren och regissören Helena Bergström (född 1964), känd från filmtrilogin Änglagård, som hade premiär 1992, 1994 och 2010. Namnet delar namnsdag den 31 juli med Elin.

Popularitet

Helena var mycket populärt i Sverige under 1960-, 70- och 80-talen och hörde då till de vanligaste flicknamnen. Det har därefter blivit mindre vanligt bland nyfödda men behåller en tidlös, klassisk prägel och lever vidare i de korta formerna Elin och Lena, som båda hör till de vanliga svenska flicknamnen i dag.

Närbesläktade namn

• Elin
• Helene
• Lena
• Ellen