Gerd

Ursprung

Gerd är ett fornnordiskt kvinnonamn av fornvästnordiskt garðr ('inhägnad, gård, skydd'). Det förekommer redan i den fornnordiska mytologin som namnet på jättinnan Gerðr och har en obruten användning i Sverige, där det fått en förnyad spridning under 1900-talet.

Betydelse

'Den inhägnade' eller 'skyddet' — av fornvästnordiskt garðr. Namnet har ingen koppling till geirr ('spjut').

Kulturella referenser

I Eddadikten Skírnismál ser guden Frej från högsätet Hliðskjálf den strålande vackra jättinnan Gerd och drabbas av en hjärtskärande längtan; han sänder tjänaren Skírnir att fria å hans vägnar, och hon blir till slut hans hustru. Partiet hör till de mest poetiskt avancerade i den poetiska Eddan. Gerd firar namnsdag den 23 mars tillsammans med Gerda. Bland svenska bärare märks balettdansösen Gerd Andersson (född 1932), förste solodansös vid Kungliga Operan från 1958, som dansade i verk av Antony Tudor och Birgit Cullberg och var syster till skådespelerskan Bibi Andersson, samt journalisten och tv-profilen Gerd Almgren (1925–2008). Den korta, distinkta formen hör till en familj av garðr-namn med den vanligare diminutiven Gerda och biformen Gerdis. Genom den mytologiska jättinnan har namnet behållit en plats i den nordiska kulturskatten långt efter att det blivit ovanligt som tilltalsnamn.

Popularitet

Mycket vanligt i Sverige under 1940- och 1950-talen, då det hörde till de gångbara kvinnonamnen. I dag är det sällsynt bland nyfödda men förekommer som ett klassiskt mellangenerationsnamn med tydlig fornnordisk klangbotten, och den närbesläktade formen Gerda har på senare år upplevt en mild renässans.

Närbesläktade namn

• Gerda
• Gerd
• Gerdis