Gudmar

Ursprung

Gudmar är ett fornnordiskt mansnamn sammansatt av guð ('gud') och mar (av fornnordiskans mærr, 'berömd, ärofull'). Det hör till de gamla nordiska tvåledade mansnamnen och förekommer i medeltida källor; de äldsta svenska beläggen går tillbaka till tiden kring 1000-talet. Namnet plockades upp på nytt under 1800-talet, då intresset för Sveriges fornnordiska och vikingatida historia växte. Besläktade former i samma namnfamilj är andra guð-namn som Gudmund och Gudrun, medan andraleden -mar återkommer i namn som Ingemar.

Betydelse

'Guds berömde' eller 'gudomligt ärofull' — av de fornnordiska leden guð ('gud') och mar ('berömd, ärofull').

Kulturella referenser

Den mest kända historiska bäraren är Gudmar Magnusson (omnämnd 1289–1313), lagman i Västergötland och stamfader för den så kallade Ulvåsaätten. Han var far till riddaren Ulf Gudmarsson och därmed svärfar till Birgitta Birgersdotter, sedermera Heliga Birgitta, en av medeltidens viktigaste svenska gestalter. Bland moderna bärare märks skulptören Gudmar Olovson (1936–2017), som efter studier vid Konstakademien i Stockholm flyttade till Paris 1959 och var verksam i Frankrike under större delen av sin konstnärsbana. Den långa, distinkta fornnordiska formen har en stark klassisk klangbotten med rötter i medeltidens namnskick. Gudmar delar namnsdag den 3 juni med Ingemar.

Popularitet

Gudmar har genom hela sin svenska historia varit ett ovanligt namn. Det förekom i medeltida källor och fick visst förnyat intresse under 1800-talets fornnordiska väckelse, men har aldrig nått någon större spridning. I dag är det mycket sällsynt bland nyfödda men förekommer som ett medvetet retroval bland föräldrar med smak för fornnordiska namn.

Närbesläktade namn

• Gudmund
• Goðmar