Gudmund

Ursprung

Gudmund är ett fornnordiskt mansnamn sammansatt av guð ('gud') och mund ('beskydd, hand'). Det hör till de äldsta nordiska tvåledade mansnamnen och förekommer redan på vikingatida runstenar. Namnet har använts i Sverige sedan medeltiden men har genom hela sin historia förblivit ovanligt. Den fornvästnordiska formen Goðmundr och den isländska Guðmundur hör till samma namnfamilj, liksom det besläktade Gudmar, som delar guð-förleden.

Betydelse

'Guds beskydd' eller 'den gudomliga handen' — av de fornnordiska leden guð ('gud') och mund ('beskydd, hand').

Kulturella referenser

Bland kända svenska bärare märks Gudmund Jöran Adlerbeth (1751–1818), greve, skald och översättare, som följde Gustav III på dennes italienska resa 1783–1784 och 1786 utsågs till en av Svenska Akademiens första ledamöter, där han innehade stol nummer nio; han översatte bland annat Vergilius Aeneiden till svenska. Fysikern Gudmund Borelius (1889–1985) var professor i fysik vid Kungliga Tekniska högskolan 1922–1955, forskade om metallernas fysik och tog initiativ till högskolans civilingenjörsutbildning i teknisk fysik 1932; till hans minne instiftades en Boreliusmedalj. Bland nutida bärare märks juristen Gudmund Toijer, justitieråd i Högsta domstolen från 2007 och avdelningsordförande där. Den långa, distinkta fornnordiska formen har en stark klassisk klangbotten. Gudmund firar namnsdag den 2 april.

Popularitet

Gudmund har genom hela sin svenska historia varit ett ovanligt namn. Det förekom under 1900-talets förra hälft som ett klassiskt nordiskt mansnamn men har aldrig nått någon större spridning. I dag är det sällsynt bland nyfödda men förekommer som ett medvetet retroval bland föräldrar med smak för fornnordiska namn.

Närbesläktade namn

• Gudmar
• Goðmundr