Hakon

Ursprung

Hakon är ett fornnordiskt mansnamn sammansatt av há ('hög') och konr ('ätteson, son av en ädel släkt'), med grundbetydelsen 'den högättade'. Det hör till de äldsta nordiska kunganamnen och förekommer redan i den fornvästnordiska kungatraditionen och i kungasagorna. I Sverige lever namnet framför allt vidare i den inhemska formen Håkan, medan stavningarna Hakon och Haakon bevarar den äldre nordiska formen. Andraleden konr är nära besläktad med ordet konungr ('kung'), vilket förstärker namnets ursprungligt kungliga prägel. Besläktade former i samma namnfamilj är just Håkan och Haakon.

Betydelse

'Den högättade' eller 'ädle ätteson' — av de fornnordiska leden há ('hög') och konr ('ätteson').

Kulturella referenser

Namnet bars i den svenska medeltiden av kung Håkan Röde, som regerade omkring 1070–1079 och enligt Västgötalagens kungalängd föddes och begravdes i Levene i Västergötland; han var sannolikt en son till kung Stenkil och halvbror till Halsten och Inge den äldre. Ett av de få samtida vittnesbörden om honom är den skadade Håkanstenen vid Hovgården på Adelsö i Mälaren, rest över hans son Erik. Som fornnordiskt kunganamn har Hakon en stark dynastisk och sagohistorisk klangbotten med rötter i den medeltida nordiska hjälte- och kungadiktningen. Hakon firar namnsdag den 14 juni.

Popularitet

Hakon är ovanligt i Sverige, där namnet framför allt förekommer i den inhemska formen Håkan. Stavningen Hakon bärs av ett mindre antal män och har en stark fornnordisk och dynastisk prestige. Den klassiska formen förknippas främst med den medeltida nordiska kungatraditionen och förekommer i dag som ett medvetet historiskt val.

Närbesläktade namn

• Håkan
• Haakon
• Hakon