Hervor

Ursprung

Hervor är ett fornnordiskt kvinnonamn sammansatt av herr ('här, krigare') och efterleden -vǫr, som brukar tolkas som 'vaksam, försiktig' eller knytas till vár ('löfte, trohet'). Namnet är känt framför allt från den isländska Hervararsagan (Hervarar saga ok Heiðreks), en av de fornnordiska hjältesagornas mest berömda, och det hör till det äldsta nordiska namnskiktet. Den korta, distinkta formen togs åter upp i svensk namnskatt under 1800-talets nationalromantik, då fornnordiska kvinnonamn kom på modet, och den hör samman med den besläktade vor-formen Eivor.

Betydelse

'Den krigsvaksamma' eller 'härens väktare' — av fornnordiskans herr ('här, krigare') och -vǫr ('vaksam, försiktig').

Kulturella referenser

I Hervararsagan är Hervor en sköldmö — en stridande kvinna — som uppsöker sin döde fars gravhög för att kräva tillbaka det förbannade svärdet Tyrfing, smitt av dvärgar och bärare av en olycksbringande förbannelse. Episoden, där hon trotsar faderns och de döda krigarnas vålnader, hör till den fornnordiska hjältediktningens mest berömda och har gjort namnet till en symbol för kvinnlig oräddhet. Bland senare bärare märks författaren och kulturpersonligheten Hervor Sjödin från Sollefteå, känd för sin forskning om barnboksförfattaren Laura Fitinghoff. Den korta, fornnordiska formen har gett namnet en stark mytisk-heroisk klangbotten. Hervor har namnsdag den 1 april.

Popularitet

Mycket sällsynt i Sverige i alla tider, men namnet bär en stark fornnordisk och litterär klangbotten. Det förekommer främst som ett medvetet historiskt val bland föräldrar med smak för Eddadiktning och fornnordisk hjältesaga, och har aldrig hört till de vanliga svenska kvinnonamnen.

Närbesläktade namn

• Hervör
• Eivor