Kristina

Ursprung

Kristina är den feminina formen av Kristian och latinets Christianus, ytterst av christianus ('kristen', 'Kristustillhörig'), av grekiskans Christós ('den smorde'). Formen spreds genom medeltidens helgonkalender och bars av flera europeiska furstinnor. I Sverige blev Kristina tidigt ett självständigt och spritt dopnamn och gav genom ljudförenkling upphov till den mycket folkliga formen Kerstin.

Betydelse

'Den kristna' eller 'den Kristustillhöriga' — feminin form av Kristian, av latinets christianus.

Kulturella referenser

Drottning Kristina (1626–1689), Gustav II Adolfs enda barn och tronarvinge, hör till svensk historias mest omskrivna regenter. Uppfostrad som tronarvinge blev hon en av sin tids mest lärda regenter och drog till sig forskare från hela Europa — bland dem filosofen Descartes, som hon kallat till Stockholm för undervisning och som dog där vintern 1650 — abdikerade 1654, övergick i hemlighet till katolicismen och bosatte sig i Rom, där hon levde som mecenat för konst och musik och vid sin död begravdes i Peterskyrkan. I Vilhelm Mobergs utvandrarepos är Kristina, Karl-Oskars hustru, en av svensk litteraturs mest älskade kvinnogestalter, och rollen blev central i Kristina från Duvemåla, Benny Anderssons och Björn Ulvaeus musikal som hade premiär 1995. Författaren och akademiledamoten Kristina Lugn (1948–2020) hörde till samtidens mest spelade dramatiker.

Popularitet

Kristina var mycket vanligt bland svenska flickor under 1900-talets mitt men är i dag ovanligt bland nyfödda. Namnsdagen firas den 24 juli tillsammans med den folkliga formen Kerstin. Till samma stora namnfamilj hör Kerstin, Stina, Tina och den internationella stavningen Christina. Trots nedgången behåller namnet en stark historisk prägel, inte minst genom drottning Kristina.

Närbesläktade namn

• Christina
• Kerstin
• Tina
• Christine