Mårten

Ursprung

Mårten är den svensk-nordiska folkformen av Martin, ytterst av det latinska Martinus, en avledning av den romerska krigsguden Mars namn med betydelsen 'tillhörande Mars'. Formen uppstod genom allmogens uttal av helgonnamnet Martin, som spreds över Norden under medeltiden genom kulten kring Sankt Martin av Tours. Mårten blev så etablerad att den tidigt uppfattades som ett eget namn vid sidan av Martin och gav upphov till efternamn som Mårtensson. I svenska almanackan har Mårten namnsdag den 11 november, dagen för Mårtensmässan, medan grundformen Martin firas dagen före, den 10 november.

Betydelse

'Tillhörande Mars' eller 'krigisk' — av den romerska krigsgudens namn Mars; svensk-nordisk folkform av Martin.

Kulturella referenser

Namnet bärs upp av Sankt Martin av Tours, ett av medeltidens mest älskade helgon, vars dag den 11 november och kvällen dessförinnan i Sverige firas som Mårtensafton med traditionell gåsmiddag, svartsoppa och äppelkaka — en sed med medeltida ursprung som knyter an både till legenden om helgonet och till höstens naturliga gåsslakt. Bland svenska bärare märks köpmannen Mårten Trotzig (1559–1617), som invandrade från Tyskland och blev en av Stockholms rikaste handelsmän; efter honom är Mårten Trotzigs gränd i Gamla stan uppkallad, med sina 90 centimeter stadens smalaste gata. Konstnären Mårten Eskil Winge (1825–1896) hämtade gärna sina motiv ur den fornnordiska mytologin och målade bland annat den berömda Tors strid med jättarna (1872).

Popularitet

Mårten var vanligt i Sverige under 1900-talets förra hälft och mitt och bärs av en stor del av de äldre generationerna. Bland nyfödda är namnet i dag mindre vanligt, men den korta, distinkta nordiska formen har behållit en stark folklig prägel och uppfattas som ett genuint svenskt mansnamn med djupa medeltida och kyrkliga rötter.

Närbesläktade namn

• Martin
• Marten
• Marttinen