Moses

Ursprung

Moses är den grekisk-latinska formen av det gammaltestamentliga Moshe. Betydelsen är omdiskuterad: namnet förs dels till det egyptiska mes(u) ('barn, son'), känt ur faraonamn som Tutmoses, dels till hebreiskans mashah ('dra upp'), med syftning på att Moses som spädbarn drogs upp ur Nilen. Namnet är belagt i Sverige sedan 1573, främst i judiska släkter, och har på senare år blivit något vanligare. Till samma namnfamilj hör kortformen Mose och den arabiska formen Musa. I svenska almanackan har Moses namnsdag den 20 december, samma dag som Israel — båda namnen knutna till uttåget ur Egypten.

Betydelse

'Den uppdragne' (ur Nilen) eller 'barn, son' — av hebreiskans Moshe respektive egyptiskans mes(u). Betydelsen räknas som omdiskuterad.

Kulturella referenser

Profeten Moses hör till världshistoriens mest centrala religiösa gestalter: han leder israeliterna ut ur Egypten, tar emot de tio budorden på berget Sinai och för folket genom öknen. Han är en huvudgestalt i alla tre abrahamitiska religioner — judendom, kristendom och islam, där han kallas Musa. Bland historiska bärare märks den tysk-judiske upplysningsfilosofen Moses Mendelssohn (1729–1786), grundare av den judiska upplysningen Haskalah och författare till Phaedon (1767); hans sonson var tonsättaren Felix Mendelssohn. I konsten är namnet förknippat med Michelangelos marmorskulptur Moses (omkring 1513–1515) i kyrkan San Pietro in Vincoli i Rom. Som svenskt tilltalsnamn är Moses alltjämt sällsynt.

Popularitet

Moses har länge varit ett ovanligt namn i Sverige, traditionellt främst i familjer med judisk eller starkt religiös anknytning, men namnet har under de senaste decennierna visat en svagt stigande tendens. Den klassiska bibliska formen bär en stark religiös klangbotten och uppfattas som ett uttalat högtidligt och traditionsmättat val snarare än som ett vardagligt modenamn.

Närbesläktade namn

• Mose
• Musa
• Mojshe