Olaus

Ursprung

Olaus är en latiniserad form av det nordiska Olof, ytterst av fornnordiskans Áleifr (även Anleifr), sammansatt av anu ('förfader, ane') och leifr ('arvinge, kvarlåtenskap'). Den latinska -us-formen uppstod i medeltidens och 1500-talets lärda värld, där studenter och kyrkomän vid universiteten lät latinisera sina nordiska namn. Till samma namnfamilj hör grundformen Olof, sidoformerna Olav och Ola samt den danska Oluf. I svenska almanackan har Olaus namnsdag den 19 april, samma dag som Ola.

Betydelse

'Förfädernas arvinge' — latiniserad form av Olof, av fornnordiskans anu ('förfader') och leifr ('arvinge').

Kulturella referenser

Namnet bärs av två av den svenska reformationens och lärdomshistoriens centralgestalter. Olaus Petri (1493–1552), reformator och humanist från Örebro, var huvudmannen bakom den första svenska översättningen av Nya testamentet 1526 och brukar räknas som det svenska skriftspråkets fader; hans staty står utanför Storkyrkan i Stockholm, och han avled — passande nog — just den 19 april. Hans yngre bror Laurentius Petri (1499–1573) blev 1531 Sveriges förste evangeliske ärkebiskop. Olaus Magnus (1490–1557), titulär ärkebiskop i landsflykt, skrev Historia om de nordiska folken (Rom 1555), ett rikt illustrerat standardverk om Nordens folk, och låg bakom den berömda kartan Carta marina (1539).

Popularitet

Olaus är i dag sällsynt som tilltalsnamn i Sverige och förekommer mest som mellannamn eller i historiska sammanhang. Den latinska formen bär en utpräglat lärd, akademisk och kyrklig prägel och förknippas framför allt med 1500-talets reformatorer och lärde, medan de folkliga formerna Olof och Ola levt vidare betydligt starkare i den levande namnskatten.

Närbesläktade namn

• Olof
• Olav
• Ola