Olof

Ursprung

Olof härstammar från det fornnordiska Óláfr (även Áleifr), sammansatt av anu- ('förfader, ane') och leifr ('arvinge, kvarlevande'), med innebörden 'förfädernas arvinge'. Det hörde till vikingatidens vanligaste mansnamn i Norden och bärs på en mängd runstenar. Genom medeltidens kult av helgonkungen sankt Olof spreds namnet och gav upphov till en rik namnfamilj: sidoformen Olov, kortformerna Ola och Olle samt den latiniserade formen Olaus. I svenska almanackan har Olof namnsdag den 29 juli, den gamla Olsmässan.

Betydelse

'Förfädernas arvinge' — den som för släktens arv vidare, av anu- ('förfader') och leifr ('arvinge').

Kulturella referenser

Olof Skötkonung (omkring 980–1022), son till Erik Segersäll, räknas traditionellt som Sveriges förste kristne kung och lät enligt traditionen döpa sig vid Husaby i Västergötland; under honom präglades också de första svenska mynten. Namnsdagen den 29 juli, Olsmässan, går tillbaka på helgonkungen Olav Haraldsson, som stupade i slaget vid Stiklestad år 1030 och vars kult gjorde namnet helgat över hela Norden; dagen markerade i det gamla bondesamhället skördens början. I modern tid bär namnet framför allt statsministern Olof Palme (1927–1986), socialdemokratisk partiledare och en av efterkrigstidens mest omstridda politiker, vars mord i februari 1986 ännu präglar det nationella minnet.

Popularitet

Olof var ett av Sveriges allra vanligaste mansnamn ända fram till mitten av 1900-talet och hör till den inhemska namnskattens absoluta kärna. Bland nyfödda har det därefter använts mer sparsamt, men det förblir djupt förankrat i historien och i almanackan och lever vidare i de spridda kort- och sidoformerna Olle, Ola och Olov.

Närbesläktade namn

• Olav
• Ola
• Olle
• Olof