Ottilia

Ursprung

Ottilia är en latiniserad femininform av Otto, ytterst av det germanska aud ('rikedom, förmögenhet, lycka'), med den diminutiva ändelsen -ilia. Namnet spreds i Europa genom helgonkulten kring den heliga Ottilia (Odile) av Hohenburg och nådde Norden genom den medeltida kyrkan. Till samma namnfamilj hör mansformen Otto, stavningen Otilia, den franska formen Odile samt kortformerna Otti och Tilly. I svenska almanackan har Ottilia namnsdag den 9 april, samma dag som mansnamnet Otto.

Betydelse

'Den förmögna' eller 'den lyckliga' — femininform av Otto, ytterst av germanskans aud ('rikedom, lycka').

Kulturella referenser

Det helgon som bär upp namnet är den heliga Ottilia, eller Odile, av Hohenburg (cirka 660–720), Alsaces skyddspatron och de blindas och ögonsjukas skyddshelgon. Enligt legenden föddes hon blind men fick sin syn vid dopet, och hon avbildas därför med en bok på vilken två ögon vilar; hon grundade klostret Hohenburg i Vogeserna. Den mest kända svenska bäraren är konstnären och författaren Ottilia Adelborg (1855–1936), en av den svenska bilderbokens pionjärer, känd för verk som Pelle Snygg och barnen i Snaskeby och Prinsarnes blomsteralfabet; hon grundade en spetsknyppelskola i Gagnef, och såväl ett museum som det litterära Ottilia Adelborg-priset (instiftat 2000) bär hennes namn.

Popularitet

Ottilia var länge ett gammaldags namn men har sedan 2000-talet fått ett kraftigt uppsving och hör i dag till de mer omtyckta flicknamnen i Sverige. Den långa, klangrika formen passar väl in i samtidens renässans för klassiska kvinnonamn med medeltida och historisk bakgrund, och den används flitigt vid sidan av kortformer som Otti och Tilly.

Närbesläktade namn

• Otilia
• Otti
• Tilly