Otto

Ursprung

Otto är ett germanskt mansnamn, ursprungligen en kortform av sammansatta namn på leden Aud-/Od- (fornhögtyska ot, aud 'rikedom, förmögenhet, lycka'). Namnet bars av flera tyska kungar och kejsare, främst Otto den store på 900-talet, och spreds genom medeltidens tyska kungahus till stora delar av Europa. Det har funnits i Sverige sedan medeltiden och har namnsdag den 9 april, samma dag som det besläktade kvinnonamnet Ottilia.

Betydelse

'Rikedom, förmögenhet' eller 'den lycklige' — av den germanska namnleden aud/ot ('förmögenhet, lycka').

Kulturella referenser

Den tysk-romerske kejsaren Otto den store (912–973) lät 962 kröna sig till kejsare och räknas som en av det medeltida rikets grundgestalter. Bland svenska bärare märks polarforskaren Otto Nordenskjöld (1869–1928), egentligen Nils Otto Gustaf, som ledde den första svenska Antarktisexpeditionen 1901–1903; expeditionens fartyg Antarctic krossades av packisen i Weddellhavet och sjönk, men besättningen räddades; Nordenskjöld blev senare professor och rektor vid Handelshögskolan i Göteborg. Tonsättaren Otto Lindblad (1809–1864) komponerade musiken till Kungssången ('Ur svenska hjärtans djup en gång'), den svenska kungshymnen, samt flera älskade studentsånger i Lund. Internationellt bars namnet av den tyske rikskanslern Otto von Bismarck (1815–1898), som ledde Tysklands enande 1871.

Popularitet

Otto var länge ett ganska gammaldags namn men har sedan 2000- och 2010-talen fått ett kraftigt uppsving och hör i dag till de vanligare pojknamnen i Sverige. Den korta, distinkta formen passar väl in i tidens förkärlek för knappa, klangrika klassiker med gammal europeisk historia och bärs av en hel ny generation pojkar.

Närbesläktade namn

• Odo
• Othmar
• Ottavio