Ritva

Ursprung

Ritva är ett kvinnonamn av finskt ursprung. Ordet ritva betecknar en tunn, hängande kvist, särskilt de späda grenarna på en björk. Namnet har litterärt ursprung: det lyftes fram i dikten Rantakoivu ('Strandbjörken') från 1898 av Ilmari Kianto, där björkens ritva, dess 'späda hängande lövrika kvist', besjungs. Som dopnamn började Ritva användas i Sverige först på 1930-talet, och det infördes i den svenska almanackan 1986. Ritva delar namnsdag med Laila den 5 juli.

Betydelse

'Spö', 'vidja' eller 'tunn hängande björkkvist' — av ritva.

Kulturella referenser

Ritva hör till en grupp kvinnonamn som hämtats direkt ur naturen och växtvärlden, en namntyp som blev populär under den nationella väckelsen kring sekelskiftet 1900, då många nya namn bildades av ord för träd, växter och naturföreteelser. Björken intar en särställning i denna namnskatt som ett av de mest besjungna träden, och bilden av den hängande björkgrenen ger Ritva en mjuk, poetisk innebörd. I Sverige har namnet burits främst av kvinnor födda kring mitten av 1900-talet. Den korta, vokalrika formen skiljer sig tydligt från de germanska och bibliska namn som annars dominerar den svenska namnskatten, vilket gett Ritva en egen, distinkt klang.

Popularitet

Ritva började användas i Sverige på 1930-talet och bärs i dag av drygt tvåtusen kvinnor, de flesta i en äldre och medelålders generation. Det är numera mycket sällsynt bland nyfödda. Namnet har funnits i den svenska almanackan sedan 1986 och uppfattas som ett distinkt och något ovanligt val med rötter i en naturnära namntradition.

Närbesläktade namn

• Ritu
• Ritta