Sigfrid

Ursprung

Sigfrid är ett germanskt-nordiskt mansnamn sammansatt av sigr ('seger') och friðr ('fred'), med betydelsen 'segerns fred'. Det hör till den stora gruppen germanska sig-namn och spreds i Norden dels genom den fornnordiska hjältediktningen, dels genom den kristna kalendern och vördnaden för Sankt Sigfrid. Den tyska motsvarigheten Siegfried och den nordiska Sigurd hör till samma namnkrets, liksom kortformen Sigge. Sigfrid firas på sin namnsdag den 15 februari, till minne av missionsbiskopen med samma namn.

Betydelse

'Segerns fred' eller 'fredssegrare' — av germanskans sigr ('seger') och friðr ('fred').

Kulturella referenser

Sankt Sigfrid var enligt traditionen en engelsk missionsbiskop som under 1000-talets första hälft kallades till Sverige av kung Olof Skötkonung och räknas som Smålands apostel och Växjö stifts förste biskop; hans historiska existens är omdebatterad, men en engelsk missionär vid namn Sigfrid tycks ha verkat i landet under perioden. Bland senare svenska bärare märks författaren Sigfrid Siwertz (1882–1970), ledamot av Svenska Akademien från 1932 och en av tidens främsta Stockholms- och skärgårdsskildrare, mest känd för romanen Selambs (1920). Tilltalsnamnet Sigfrid bar också industrimannen och idrottsledaren J. Sigfrid Edström (1870–1964), chef för ASEA och den ende svensk som varit ordförande i Internationella olympiska kommittén (1946–1952). Den germanska hjältesagans Sigurd, på tyska Siegfried, hör till samma namnkrets och har gett namnet en djup mytologisk bakgrund.

Popularitet

Sigfrid var ganska vanligt i Sverige under 1800-talets slut och 1900-talets första hälft men blev därefter sällsynt bland nyfödda. I dag bärs det huvudsakligen av en äldre generation, även om det korta, kärva namnet då och då återkommer bland föräldrar med smak för fornnordiska och klassiskt kristna mansnamn. Den starka kopplingen till Smålands apostel ger namnet en tydlig religiös och historisk klangbotten.

Närbesläktade namn

• Sigurd
• Siegfried
• Sigge