Sigvard

Ursprung

Sigvard är ett fornnordiskt mansnamn sammansatt av sigr ('seger') och vǫrðr ('väktare, vårdare'), och betyder ungefär 'segerns väktare'. Det hör till den stora gruppen nordiska sig-namn och står nära den besläktade formen Sigurd, med vilken det ibland sammanblandas. Namnet förekommer i medeltida nordiska källor och har som modernt dopnamn en utpräglat klassisk, fornnordisk prägel. Den folkliga sidoformen Sivert, med vilken Sigvard delar namnsdag den 25 februari, bygger på samma germanska rötter men nådde Norden via lågtysk förmedling.

Betydelse

'Segerns väktare' eller 'segerväktare' — av fornnordiskans sigr ('seger') och vǫrðr ('väktare').

Kulturella referenser

Den mest kända bäraren är prins Sigvard Bernadotte (1907–2002), son till Gustaf VI Adolf, som blev en internationellt verksam formgivare. Han utbildades vid Konstakademien i Stockholm och formgav under ett halvt sekel allt från silver för Georg Jensen till bruksföremål i plast, och räknas till den nordiska industridesignens pionjärer. När han 1934 gifte sig borgerligt förlorade han sin kungliga titel och kallades därefter länge greve. En annan bärare är fackföreningsmannen och socialdemokraten Sigvard Marjasin (1929–2021), ordförande i Kommunalarbetareförbundet 1978–1988 och landshövding i Örebro län 1989–1994. Den distinkta formen har genom prins Sigvard fått en tydlig kunglig anknytning.

Popularitet

Sigvard var som mest brukat i Sverige under 1900-talets första hälft och bärs i dag huvudsakligen av en äldre generation. Bland nyfödda är namnet numera sällsynt, men det lever vidare som ett klassiskt fornnordiskt mansnamn med kärv, ålderdomlig klang och en prestige som förstärkts av den kungliga bäraren.

Närbesläktade namn

• Sigurd
• Sivert
• Sigge