Yngve

Ursprung

Yngve är ett fornnordiskt mansnamn som går tillbaka på fornnordiskans Yngvi. Yngvi var enligt Snorre Sturlassons Heimskringla ett av fruktbarhetsguden Frejs binamn, och namnet hör samman med den urgermanska guda- och stamnamnsleden Ing-/Ingwaz, som även ligger bakom Inge och Ingvar. Formen är belagd redan på vikingatida runstenar och har använts i Sverige sedan dess. Härledningen är inte helt säker, men kopplingen till gudanamnet Yngvi och till Ingwaz-stammen är den vanligaste tolkningen.

Betydelse

Namnet brukar tolkas som 'Yngvi' och anspelar via gudabinamnet på fruktbarhetsguden Frej. Den bakomliggande leden Ing-/Ingwaz är ett gammalt germanskt guda- och stamnamn vars grundbetydelse är osäker.

Kulturella referenser

I Snorre Sturlassons Ynglingatal och Heimskringla räknas Yngve-Frej som stamfar till Ynglingaätten, den sagokungaätt som uppges ha härskat i Svearnas rike vid Uppsala — namnet bär därmed en stark mytologisk-kunglig klang i svensk forntidshistoria. Bland kända svenska bärare märks Yngve Brilioth (1891–1959), teolog och kyrkohistoriker som var biskop i Växjö 1938–1950 och ärkebiskop av Uppsala 1950–1958. Konstnären och regissören Yngve Gamlin (1926–1995), född i Strömsund, var en mångsidig scenograf, skådespelare och konstnär som satte sin prägel på svenskt teater- och nöjesliv under 1950- och 1960-talen och blev känd som självutnämnd 'president' för skämtrepubliken Jamtland. Yngve firar namnsdag 11 februari. Namnet hör samman med den besläktade gruppen Inge, Ingvar och Yngvar, som alla bygger på samma fornnordiska Ing-led.

Popularitet

Yngve var vanligt bland pojkar födda under 1900-talets första hälft och hörde då till tidens karakteristiska nordiska mansnamn. Det har därefter blivit klart mindre vanligt bland nyfödda men lever kvar som en klassisk fornnordisk form med tydlig forntida och kunglig bakgrund. Namnet bärs i dag främst av äldre generationer och uppfattas som ett stabilt, traditionellt val.

Närbesläktade namn

• Inge
• Ingvar
• Yngvar