Eriksmässan

Erik den heliges dag den 18 maj

Den 18 maj heter Eriksmässan, i folkmun ersmässa eller eriksdagen. Dagen är dödsdagen för Erik den helige, den medeltidskung som blev Sveriges särskilda skyddshelgon, och den har burit hans namn i kalendern sedan medeltiden.

Eriksmässan var länge en av vårens viktigaste dagar. Den var både en kyrklig högtid till helgonets minne och en praktisk märkesdag som talade om när åkrarna skulle vara sådda. I dag står namnet Erik kvar på den 18 maj i den svenska almanackan, en av få vardagliga påminnelser om en gång rikets förnämsta helgondag.

Dagen ska inte förväxlas med den andra Erikshögtiden den 24 januari. Den firade i stället att helgonets reliker flyttades till sin plats i Uppsala, medan den 18 maj knöts till hans död.

Kungen som blev rikets skyddshelgon

Erik den helige, Erik Jedvardsson, utövade kungamakt under 1150-talet och dödades enligt traditionen den 18 maj 1160 i Östra Aros, dagens Uppsala. Legenden berättar att han föll för en rival strax efter att ha bevistat mässan, och att kungen mötte döden med lugn.

Historiskt vet man påfallande lite säkert om Erik. Källorna bekräftar i stort sett bara att han var verksam som kung och dog en våldsam död omkring 1160. Trots det växte en livlig helgonkult fram kring honom. Han nämns redan som helgon i kalendarier från slutet av 1100-talet.

Under 1200-talet befästes hans ställning som rikets nationalhelgon. Erik framställdes som den rättfärdige kungen, lagstiftaren och korstågsledaren, och hans bild med krona och svärd blev en symbol som senare togs upp i Stockholms stadsvapen.

Erikskrinet och processionerna i Uppsala

Erik den heliges kvarlevor förvaras i ett relikskrin, Erikskrinet, i Uppsala domkyrka. I skrinet ligger ett tjugotal skelettdelar och en begravningskrona, lämningar som under senare tid också blivit föremål för vetenskapliga undersökningar.

Den 24 januari 1273 fördes skrinet från Gamla Uppsala till den nya domkyrkostaden. Därmed fick helgonet sin plats i den kyrka som restes på platsen, och Uppsala blev målet för pilgrimer. Påvliga avlatsbrev från 1256 och 1266 vittnar om de underverk som tillskrevs Erik och om den vallfärd som lockade besökare till hans grav.

Under hela den katolska tiden bars skrinet i procession genom staden på Eriksmässan. Seden levde kvar även efter reformationen, ända fram till Johan III:s tid, och de sista processionerna hölls omkring 1557.

En helgdag fram till 1571

I den medeltida kyrkokalendern hörde Eriksmässan till de allra högsta festdagarna. I Uppsala stift firades den med den förnämsta graden, totum duplex, vilket säger något om hur central kulten kring rikets skyddshelgon var.

Dagen var en allmän helgdag, en arbetsfri dag då gudstjänst och firande gick före vardagens sysslor. Så förblev det också under reformationens första årtionden, trots att den nya läran såg med skepsis på helgondyrkan.

Först år 1571 upphörde Eriksmässan att vara officiell helgdag i Sverige, i samband med att kyrkans kalender bantades. Den religiösa högtiden förlorade därmed sin lediga dag, men minnet av Erik och hans datum levde vidare i folklig sed och i bondens märkesdagar.

Märkesdag för sådd och vårbruk

Vid sidan av kyrkans firande var Eriksmässan en av vårbrukets viktigaste hållpunkter. På de gamla runstavarna märktes den 18 maj ut med ett krönt huvud och ett sädesax, tecken som på en gång pekade på kungahelgonet och på årets gröda.

Traditionen krävde att vårsådden skulle vara avklarad till Eriksmässan. Den som inte fått säden i jorden vid det laget ansågs vara sent ute. Tidpunkten knöt samman helgondagen med jordbrukets årsrytm, och dagen blev en naturlig deadline för vårens arbete.

Ett gammalt talesätt fångar förväntan: "Om Erik ger ax, ger Olof kaka." Hade höstrågen gått i ax redan vid Eriksmässan kunde man räkna med bröd av mjölet till slåttertiden i slutet av juli. I Uppsala hölls dessutom länge en marknad på dagen, en sed som levde kvar ända till 1895.

Eriksdagen i levande tradition

Även om Eriksmässan inte längre är någon röd dag har den inte försvunnit. Namnet Erik står kvar i almanackan den 18 maj, och dagen uppmärksammas på sina håll som en historisk märkesdag.

I Gamla Uppsala har en eriksdagstradition återupptagits, där dagen firas efter medeltida förebild med procession och gudstjänst kring den plats som en gång var helgonkultens vagga. På så vis knyter nutiden an till den medeltida seden att hedra rikets skyddshelgon mitt i maj.

För de flesta är Eriksmässan i dag främst Eriks namnsdag, en vårdag mitt i en period då naturen står i sin grönska. Men bakom namnet döljer sig en av de äldsta och en gång mäktigaste högtiderna i den svenska kalendern.

När infaller dagen

Fast datum: Eriksmässan, även kallad ersmässa eller eriksdagen, infaller varje år den 18 maj. Det är Erik den heliges dödsdag och i dag Eriks namnsdag i den svenska almanackan.

Relaterade dagar

• Larsmässa
• Mickelsmäss
• Tiburtiusdagen