Mickelsmäss

Skördeårets största helg

Mickelsmäss inföll den 29 september och var i det gamla svenska bondesamhället en av årets största helger. Vid den här tiden var skörden bärgad: säd, kål, humle, potatis och rovor låg i bodarna, och förråden var fyllda som vid ingen annan tidpunkt på året. Enligt Institutet för språk och folkminnen räknades dagen som den första vinterdagen och markerade övergången mellan sommar- och vinterhalvåret.

Efter Mickelsmäss togs vinterkläderna fram, och man tände ljus och eldar som skulle lysa genom den mörka årstiden. Att helgen inföll just när arbetsåret på åkern var avslutat gjorde den till ett naturligt avbrott. Bönderna kunde unna sig vila och fest sedan det tunga skördearbetet var över, och överflödet av mat satte sin tydliga prägel på firandet.

Djuren togs samtidigt in från betet inför vintern, och bara de djur som skulle behållas över den kalla årstiden gick vidare. Det betydde att en del kreatur slaktades vid den här tiden, vilket bidrog till att det fanns gott om mat under helgen. Att förråden var som fullast är också skälet till att Mickelsmäss räknades till de allra största högtiderna i bondeåret.

Ärkeängeln Mikael och namnet

Mickelsmäss har sitt ursprung i en katolsk hyllningsdag för ärkeängeln Mikael, som enligt uppslagsverken började firas i Rom på 400-talet. Mikael var i den kristna traditionen den främste av änglarna och stred mot det onda, och hans minnesdag lades på den 29 september. Det är från Mikaels namn som högtidens svenska namn kommer: Mickelsmäss, mickelsmässa eller kärrmässa.

I Svenska kyrkan flyttades själva gudstjänsten år 1772 till närmast följande söndag efter den 29 september, en ordning som lever kvar som Den helige Mikaels dag. I folktron behöll man däremot kopplingen till det fasta datumet den 29 september, och det är denna dag som förknippas med skördehögtiden och de återkommande marknaderna.

Marknader och tjänstefolkets frivecka

Kring Mickelsmäss hölls höstmarknader runt om i landet, och dagen var en av årets stora uppgörelse- och flyttdagar. Här gjordes de stora affärerna: spannmål såldes, kreatur byttes och nya tjänsteavtal slöts inför det kommande året.

För tjänstefolket innebar helgen särskilda rättigheter. Under veckan som följde fick legohjonen ut sin lön, en så kallad frivecka med ledighet, och rätten att säga upp sitt kontrakt. Den som ville byta gård kunde därmed söka ny anställning. Institutet för språk och folkminnen beskriver Mickelsmäss som en av bondesamhällets största markdagar, då odlingsåret avslutades och djuren togs in från betet. Det var alltså inte bara en fest utan också en praktisk vändpunkt i lantbrukets år.

Festmat och regionala seder

Med fulla förråd blev maten central i firandet. Enligt Institutet för språk och folkminnen åt man på sina håll lammrätter och pannkakor, och i flera landskap fanns egna bakverk knutna till dagen. På Gotland förknippades Mickelsmäss med särskilda mickelikakor, och i Uppland bakades mickelibullar.

Det rikliga utbudet speglade att skörden nyss var bärgad och att man hade råd att bjuda både husfolk och tjänstefolk på rejäl mat. Att tända ljus hörde också till: efter helgen skulle ljuskällorna brinna genom vinterhalvåret, vilket gav firandet en prägel av att ljuset och året vände. De regionala skillnaderna i mat och seder visar att Mickelsmäss firades brett men på olika sätt i skilda delar av landet.

Mickelsmäss idag

När landet industrialiserades och allt färre levde av jordbruket tonade Mickelsmäss bort som allmän helg, men minnet av den hålls levande på flera håll. I gruvorten Kopparberg i Bergslagen, i Örsundsbro i Uppland och i Delsbo i Hälsingland återkommer årligen marknader knutna till Mickelsmäss, och liknande mickeli- och mikaelimarknader hålls i flera skånska orter.

Institutet för språk och folkminnen och andra kulturarvsinstitutioner dokumenterar traditionen som en del av det svenska årshjulet. För många är dagen i dag främst ett tillfälle att uppmärksamma skördetiden och hösten snarare än en kyrklig högtid. Att marknaderna återupptagits visar att intresset för de gamla skördesederna lever vidare, även om vardagen ser helt annorlunda ut än i det bondesamhälle där helgen en gång var självklar.

När infaller dagen

Infaller på det fasta datumet 29 september, ärkeängeln Mikaels namnsdag. Svenska kyrkan flyttade vid kalenderreformen 1772 gudstjänsten till närmast följande söndag efter den 29 september, men folkhögtiden räknas alltjämt till den 29 september.

Relaterade dagar

• Mårten gås
• Tjugondag Knut