Internationella läskunnighetsdagen

Vad internationella läskunnighetsdagen vill uppnå

Internationella läskunnighetsdagen infaller den 8 september och är Unescos årliga påminnelse om att läskunnighet är en mänsklig rättighet. Tanken är att rikta uppmärksamheten mot de hundratals miljoner vuxna och barn världen över som inte kan läsa och skriva tillräckligt bra för att klara vardag, arbete och samhällsliv. Svenska Unescorådet beskriver läskunnighet som ett verktyg för personligt inflytande och ett medel för social och mänsklig utveckling, och kopplar den till minskad fattigdom, lägre barnadödlighet, jämställdhet och hållbar utveckling. Dagen är ingen helgdag i Sverige, utan en temadag som myndigheter, skolor och organisationer kan haka på. Genom att samla budskapet till ett enda datum får läsfrågan en återkommande plats i offentligheten, även i ett land där nästan alla vuxna kan läsa men där intresset för läsning ändå diskuteras.

Världskongressen i Teheran 1965

Bakgrunden till dagen är en internationell konferens. I september 1965 samlades utbildningsministrar från hela världen i Teheran till en världskongress om utrotning av analfabetism. Kongressen slog fast att utbredd analfabetism drabbade hela mänskligheten, kränkte människans värdighet och hindrade utveckling. Som en symbolisk markering knöts en internationell dag för läskunnighet till den 8 september, dagen då kongressen öppnade. Datumet valdes alltså för att minnas just detta möte, där frågan för första gången lyftes till global toppnivå. Att dagen har sitt ursprung i ett konkret politiskt möte, och inte bara i en allmän idé, förklarar varför den infaller på ett bestämt datum varje år. Kopplingen till kongressen ger också dagen en tydlig startpunkt som går att datera och belägga.

Unescos beslut och de årliga temana

Året efter Teheran fattade Unesco det formella beslutet. Vid sin fjortonde generalkonferens 1966 proklamerade organisationen den 8 september till internationell läskunnighetsdag, och dagen firades för första gången 1967. Sedan dess återkommer den varje år, ofta med ett tema som styr vilka frågor som lyfts fram. Temat för 2024 och 2025 handlade om att främja läskunnighet i den digitala eran, alltså om hur läsförmåga hänger samman med förmågan att hantera och värdera digital information. För 2026 är temat "Literacy for people, the planet and prosperity", och året är samtidigt ett jubileum: dagen fyller 60 år. Det årliga temat gör att samma datum kan kännas aktuellt från ett år till nästa, eftersom skolor, bibliotek och organisationer kan koppla den globala dagen till frågor som är angelägna just nu.

Svensk lästradition före folkskolan

I Sverige har dagen en särskild resonans, eftersom landet har en lång tradition av utbredd läskunnighet. Grunden lades av kyrkan. Genom 1686 års kyrkolag ålades varje församlingsbo att med egna ögon kunna ta del av Guds ord, och prästerna kontrollerade läsförmågan vid årliga husförhör. Vid förhören antecknades i husförhörslängder hur väl bönder, drängar, pigor och barn kunde läsa innantill ur bibeln, psalmboken och Luthers lilla katekes. Resultatet blev att läskunnigheten var hög långt före den allmänna skolan. Forskning som bygger på prästernas anteckningar visar att ungefär 70–90 procent av svenskarna kunde läsa redan vid mitten av 1700-talet, och att andelen runt år 1800 hade stigit till över 90 procent. Läsförmågan var dessutom ovanligt jämnt fördelad mellan kvinnor och män och mellan stad och land.

Från folkskola till läsande nation

Det är därför en missuppfattning att svensk läskunnighet skulle vara en produkt av den allmänna folkskolan, som infördes 1842. När folkskolan kom byggde den vidare på en redan etablerad läskultur snarare än att skapa den från grunden. Husförhören och hemundervisningen hade då i mer än ett och ett halvt sekel sett till att läsförmågan spreds brett genom befolkningen. Folkskolan flyttade ansvaret för läsinlärningen från hemmet och kyrkan till en gemensam, offentligt organiserad skola, och lade grunden för skrivkunnighet och räkning vid sidan av läsningen. Övergången skedde gradvis, och frivilligt grundade folkskolor fanns i en del av landets socknar redan före 1842. För en svensk publik blir internationella läskunnighetsdagen därför också en påminnelse om en lång inhemsk historia, där läsförmåga setts som något varje invånare borde ha.

Läslov och läsfrämjande i dagens Sverige

I dag uppmärksammas dagen i Sverige bland annat av Svenska Unescorådet, och den ansluter till en rad läsfrämjande satsningar. Den ideella föreningen Läsrörelsen driver sedan 2015 nätverket Läslov vecka 44, en bred samverkan mellan bland andra elevorganisationer, bibliotek, bokförlag, bokhandlar, idrottsföreningar och kulturinstitutioner. År 2016 ställde sig dåvarande statsministern bakom tanken att göra om höstlovet till ett läslov, en vecka som ska stimulera barn och unga att läsa mer. Staten har också byggt upp mer långsiktiga satsningar. Kulturrådets program Bokstart riktar sig till de allra yngsta barnen, 0–3 år, i samarbete mellan folkbibliotek, barnhälsovård och förskola, och regeringen har inrättat ett särskilt råd, Ett läsande land, för att samla läsfrämjande aktörer. Internationella läskunnighetsdagen blir på så sätt ett tillfälle att tala om läsning som något hela samhället delar ansvar för.

När infaller dagen

Fast datum: internationella läskunnighetsdagen infaller varje år den 8 september oavsett veckodag. Det är ingen helgdag eller röd dag i Sverige, utan en internationell temadag som Unesco fastställde till detta datum 1966.

Relaterade dagar

• Internationella modersmålsdagen
• Världsbokdagen
• Internationella barnboksdagen