Gregorianska kalendern: reglerna och Sveriges 30 februari

Vad är den gregorianska kalendern, och varför byggde den ut den äldre julianska? Den gregorianska kalendern är den tideräkning som Sverige och större delen av världen använder i dag. Den infördes av påven Gregorius XIII 1582 för att rätta ett fel som hade byggts upp under mer än ett årtusende, och dess skottårsregel håller kalendern i takt med solåret. Sverige dröjde ända till 1753, och på vägen dit lade landet till en dag som ingen annanstans har funnits: den 30 februari 1712.

Vad är gregorianska kalendern?

Grunden är enkel. Ett normalår har 365 dagar, och vart fjärde år skjuts en skottdag in, den 29 februari, så att kalenderåret följer jordens varv runt solen. Det svåra ligger i undantaget.

Wikipedia formulerar det så: ett år är skottår om årtalet är delbart med fyra, «med undantag för årtal som är jämna århundraden, dessa är inte skottår annat än då också seklet är jämnt delbart med 400». Sekelåren 1700, 1800 och 1900 var alltså inte skottår, men 1600 och 2000 var det. Nästa gång ett sekelår hoppar över sin skottdag är 2100.

Poängen med undantaget är precision. Ett genomsnittligt gregorianskt år blir 365,2425 dygn långt, vilket ligger så nära solårets verkliga längd att felet stannar vid «ett dygn per cirka 3000 år». Den julianska kalendern, som räknade rakt av med 365,25 dygn, låg mycket grövre till.

Varför ersatte den den julianska kalendern?

Julius Caesar genomförde 46 f.Kr. en romersk kalenderreform, och den julianska kalendern som trädde i kraft året därpå lade en skottdag vart fjärde år utan undantag. Det gav ett medelår på 365,25 dygn. Solåret är närmare 365,2422 dygn, så kalendern gick knappt elva minuter för långsamt varje år, en avvikelse som samlades ihop till ungefär ett dygns fel per 128 år.

På drygt tolv sekler blev det tio dygn. Vårdagjämningen, som vid kyrkomötet i Nicaea år 325 låg omkring den 21 mars, hade vandrat bakåt i kalendern till omkring den 11 mars. Det var ett kyrkligt problem snarare än ett astronomiskt, eftersom påskens datum räknas fram från vårdagjämningen: påskdagen infaller den första söndagen efter den första fullmånen efter jämningen. När jämningen gled ur läge följde påsken med, och därmed hela det rörliga kyrkoåret.

Reformen, som Aloysius Lilius låg bakom och som fastställdes i bullan Inter gravissimas den 24 februari 1582, gjorde två saker samtidigt. Den strök tio dygn ur den löpande kalendern, så att torsdagen den 4 oktober 1582 följdes av fredagen den 15 oktober, och den införde 400-årsregeln som skulle hindra felet från att komma tillbaka. Vill du se hur skottdagen räknas i den moderna kalendern beskriver posten om skottår och skottdagen mekaniken i detalj, och sambandet med påsken utvecklas i posten om påsk.

Skillnaden mellan de två kalendrarna

Eftersom den julianska kalendern räknade tre extra skottdagar per 400 år växer avståndet mellan kalendrarna långsamt. Skillnaden ökar med ett dygn varje sekelår som är skottår i den gamla men inte i den nya stilen. Tabellen visar hur många dygn den gregorianska kalendern ligger före den julianska under olika perioder.

Skillnaden är inte bara ett historiskt kuriosum. Flera ortodoxa kyrkor räknar fortfarande sina fasta helger efter den julianska kalendern, vilket är förklaringen till att den ortodoxa julen firas den 7 januari: det är den 25 december gammal stil, tretton dygn efter den gregorianska julen.

Sekelåren är själva gångjärnet i systemet. Tabellen nedan visar vilka av dem som är skottår i den gregorianska kalendern.

Sveriges väg: gamla stilen och den 30 februari

Sverige valde varken den snabba katolska metoden eller att vänta passivt. I november 1699 beslöts att glida över till den nya stilen gradvis, genom att hoppa över skottdagen under en rad skottår fram till omkring 1740. Skottdagen ströks som planerat år 1700. Sedan sprack planen.

Under det stora nordiska kriget föll ordningen bort, och man glömde att stryka skottdagarna 1704 och 1708. Nu stämde den svenska kalendern med varken den gamla eller den nya stilen: efter 1700 låg landet ett dygn före den julianska kalendern och tio dygn efter den gregorianska. Kung Karl XII beslöt i januari 1711 att ge upp försöket och återvända till den gamla stilen.

Återgången krävde att det saknade dygnet lades tillbaka. Eftersom 1712 redan var ett skottår med en 29 februari sköt man in ytterligare en dag, en «tillökningsdag», så att månaden fick ett datum som ingen annan kalender har haft: den 30 februari 1712. Därmed var Sverige åter i takt med den julianska tideräkningen.

Först 1753 tog Sverige steget fullt ut. Då ströks de elva sista dagarna i februari, så att den 17 februari följdes av den 1 mars. Isof beskriver att almanackorna under en lång period efteråt visade datumen enligt båda systemen, «kallade 'gamla stilen' och 'nya stilen'». Kungliga Vetenskapsakademien hade fått ensamrätt att ge ut den svenska almanackan 1749, ett monopol som höll ända till 1973. Vill du veta hur den almanackan ordnar årets namn läser du vidare om namnsdagar.

Vanliga missuppfattningar

Tre föreställningar återkommer.

Den första är att den gregorianska kalendern skulle vara exakt. Det är den inte. Medelåret på 365,2425 dygn är en mycket god approximation, men det driver ändå ungefär ett dygn på 3 000 år, så någon gång i en avlägsen framtid behövs en ny justering.

Den andra är att hela världen bytte kalender 1582. I själva verket följde bara några katolska länder med från början. Sverige väntade i över 170 år, och som tabellen ovan visar räknar delar av den ortodoxa kyrkan alltjämt efter den gamla stilen.

Den tredje gäller skottåret. Att skottdagen kommer vart fjärde år stämmer nästan alltid, men sekelåren bryter mönstret. Den som var med 1900 upplevde ett år utan skottdag, medan 2000 hade en, trots att båda är jämnt delbara med fyra.

Vanliga frågor

Vilket år infördes den gregorianska kalendern? Den fastställdes 1582 och togs samma år i bruk i några katolska länder. Sverige gick över först 1753.

Vad är skillnaden mellan gamla och nya stilen? Gamla stilen är den julianska kalendern, nya stilen den gregorianska. Under övergångstiden tryckte de svenska almanackorna ofta båda datumen bredvid varandra.

Fanns det verkligen ett 30 februari? Ja, i Sverige år 1712. Datumet lades in för att föra tillbaka landet till den julianska kalendern efter en misslyckad gradvis övergång.

Varför är sekelår som 1900 inte skottår? För att ett sekelår bara är skottår om årtalet är delbart med 400. 1900 är det inte, men 2000 är det, och därför fick det seklet sin skottdag.

Vem använder fortfarande den julianska kalendern? Flera ortodoxa kyrkor, däribland den rysk-ortodoxa och den serbisk-ortodoxa, räknar sina fasta helger efter den. Skillnaden är i dag tretton dygn.

Sammanfattning

• Den gregorianska kalendern infördes av påven Gregorius XIII 1582 för att rätta den julianska kalenderns drift på ungefär ett dygn per 128 år.
• Skottårsregeln är vart fjärde år, utom de sekelår som inte är jämnt delbara med 400. 1900 var inget skottår, men 2000 var det.
• Medelåret blir 365,2425 dygn och avviker med bara omkring en dag på 3 000 år, mot den julianska kalenderns 365,25 dygn.
• Sverige dröjde till 1753 och strök då elva dygn: den 17 februari följdes av den 1 mars.
• Den misslyckade gradvisa övergången gav Sverige ett unikt datum, den 30 februari 1712, innan landet återgick till den gamla stilen.
• Vill du se skottdagar, helger och namnsdagar för vilket år som helst finns hela kalendern i appen Svensk Kalender.