Månaderna: namnens ursprung och varför de är olika långa

Vilka är årets tolv månader, varför heter de som de gör och varför är de olika långa? Månaderna januari till december är det system vi delar in året i, och nästan alla namnen går tillbaka till det gamla Rom: till gudar, två kejsare och en rad räkneord. Sju månader har 31 dagar, fyra har 30 och februari har 28, med en extra dag vart fjärde år. Den udda ordningen, där september bär namnet «den sjunde» fast den ligger nia, har en logisk förklaring så snart man vet var det romerska året började.

De tolv månaderna och deras längd

Den svenska kalendern följer det gregorianska systemet, där månaderna har 28, 30 eller 31 dagar och februari får en 29:e dag under skottår. Tabellen visar årets ordning, antalet dagar och varifrån varje namn kommer.

Sju månader har alltså 31 dagar, fyra har 30 och februari står ensam med 28. En gammal minnesregel tar hjälp av handen: knyt näven och gå igenom knogarna och mellanrummen från vänster till höger. Varje knoge är en månad med 31 dagar, varje sänka en månad med 30. Januari landar på den första knogen, februari i den första sänkan, och när du når lilleknogen (juli) börjar du om på pekknogen för augusti, så att juli och augusti blir två 31-dagarsmånader i rad. Februari är undantaget som regeln inte kan visa: den är alltid kortast.

Varifrån månadsnamnen kommer

De svenska namnen är lånord som gått via latinet och som stora delar av Europa delar. Enligt Wikipedia har många indoeuropeiska språk «övergått till att använda former av de latinska namnen på månaderna». Det romerska ursprunget syns tydligt när man går igenom dem.

De fyra första bär gudanamn. Januari är uppkallad efter guden Janus, dörrarnas och övergångarnas gud som blickar både bakåt och framåt. Mars är «helgad åt krigsguden Mars, den romerska statens speciella beskyddare». Februari har ett mer omtvistat ursprung och knyts till reningsfesten februa och den etruskiske guden Februus, medan april brukar härledas till verbet aperire, «öppna», om våren som öppnar marken.

Maj och juni fortsätter på gudaspåret. Maj «har fått sitt namn efter den romerska växtlighetsgudinnan Maia», och juni efter «himladrottningen Juno», Jupiters maka. Sedan kommer de två månaderna som bär människonamn: quintilis, «den femte», döptes 44 f.Kr. om till juli för att hedra Gajus Julius Caesar, och sextilis, det romerska årets sjätte månad, blev augusti efter kejsar Augustus. Resten av året behöll sina räkneord. September, oktober, november och december kommer rakt av från septem, octo, novem och decem, alltså sju, åtta, nio och tio.

Därför är september «den sjunde» månaden

Namnen på årets fyra sista månader ser fel ut i vår kalender, där september är den nionde och december den tolfte. Förklaringen ligger i att det romerska året en gång började på våren. Den första romerska kalendern från 753 f.Kr. hade bara tio månader, och «Martius, Mars var årets första månad». Räknar man därifrån blir september månad nummer sju, oktober nummer åtta, november nummer nio och december nummer tio, precis som räkneorden säger.

Kalendern med tio månader gick inte jämnt upp mot solåret. «Omkring 713 f.Kr. lades två månader till i slutet av kalendern av Numa Pompilius», och det var då januari och februari kom in i systemet som årets elfte och tolfte månad. När årets början långt senare flyttades till den 1 januari hamnade september och de tre följande på plats nio till tolv, men namnen satt redan fast. På så vis lever den gamla marsstarten kvar i fyra månadsnamn ännu i dag.

Varför februari bara har 28 dagar

Februari var alltså den sista av de två månader Numa la till, och den blev årets kortaste. Det romerska året landade på omkring 354 dagar, kortare än solåret, så februari fick fånga upp skillnaden: när kalendern behövde justeras «fick läggas in en skottmånad», och den placerades traditionellt i slutet av året, i februari.

När den julianska kalendern infördes 45 f.Kr. förlängdes månaderna och en enkel skottdag ersatte den inskjutna skottmånaden. Februari behöll sin korta längd, och «denna tradition har följt med även till den gregorianska kalendern». Det är därför skottdagen än i dag läggs till just i februari, trots att månaden inte längre ligger sist på året. Hur skottdagen räknas fram beskrivs i posten om skottår och skottdagen, och hela kalenderreformen 1582 i posten om gregorianska kalendern.

Vanliga missuppfattningar

Två spridda föreställningar om månaderna tål att rättas.

Den första gäller september. Namnet betyder «den sjunde», inte «den nionde», och det är ingen felöversättning. Ordet speglar månadens plats i den gamla tiomånaderskalendern som började i mars, inte dess läge i dagens kalender. Samma sak gäller oktober, november och december.

Den andra gäller februari. En seglivad historia ger kejsar Augustus äran av att månaden är kort: han ska ha tagit en dag från februari så att hans egen månad augusti skulle bli lika lång som Julius Caesars juli. Februari var dock årets korta månad långt före Augustus tid, ända sedan Numa la till den på 700-talet f.Kr. Att februari är kort beror på dess gamla plats sist på året, där den fick fånga upp skillnaden mot solåret, inte på en enskild kejsare.

De gamla svenska månadsnamnen

Innan de latinska namnen slog igenom fanns beskrivande svenska namn som följde bondeårets sysslor och väder. Wikipedias artikel om månad räknar upp en rad av dem, och de säger en del om hur året såg ut i ett jordbrukssamhälle.

Namnen läser man nästan som en årskalender i sig. Gräset kommer i april, blomningen i maj, höbärgningen i juli och skörden i augusti, medan slakten i oktober och julen i december markerar årets mörka slut. De beskrivande namnen används inte längre i almanackan, men flera lever kvar i ordböcker och i äldre litteratur.

Vanliga frågor

Hur många dagar har varje månad? Sju månader har 31 dagar (januari, mars, maj, juli, augusti, oktober och december), fyra har 30 (april, juni, september och november) och februari har 28, eller 29 under skottår. Tillsammans blir det 365 dagar, som posten om hur många dagar det går på ett år räknar igenom.

Varför heter juli och augusti som de gör? De är de enda månaderna uppkallade efter verkliga personer. Quintilis döptes om till juli efter Julius Caesar och sextilis till augusti efter kejsar Augustus. De övriga namnen kommer från gudar eller räkneord.

Vilken månad är kortast och längst? Februari är alltid kortast med 28 eller 29 dagar. Någon längsta månad finns inte i singular, eftersom sju månader delar på den längsta längden 31 dagar.

Vad heter månaderna på gammal svenska? De beskrivande namnen var torsmånad, göjemånad, vårmånad, gräsmånad, blomstermånad, sommarmånad, hömånad, skördemånad, höstmånad, slaktmånad, vintermånad och julmånad.

Sammanfattning

• Året har tolv månader vars namn kommer från romerska gudar (januari, mars, maj, juni), två kejsare (juli och augusti) och räkneord (september till december).
• Sju månader har 31 dagar, fyra har 30 och februari har 28, med en 29:e dag vart fjärde skottår.
• September betyder «den sjunde» därför att det romerska året en gång började i mars, då den låg som månad nummer sju.
• Februari är kort för att den var den sista månaden Numa Pompilius la till omkring 713 f.Kr., och skottdagen ärvde den platsen.
• De gamla svenska namnen som torsmånad och skördemånad följde bondeårets sysslor och lever kvar i ordböcker.
• Vill du ha månadernas namn, längd och helgdagar samlade följer du året i Svensk Kalender.