Sirius: himlens klaraste stjärna och rötmånaden

Sirius är den klaraste stjärnan på natthimlen, och från Sverige ser du den lågt i söder på vinterkvällarna. Du hittar den genom att förlänga Orions bälte nedåt mot sydost. Stjärnan lyser med en skenbar magnitud på ungefär −1,46 och ligger drygt 8,6 ljusår bort, vilket gör den till en av våra närmaste grannar i rymden. Sirius har också satt spår i kalendern: den gav namn åt rötmånaden, almanackans gamla högsommarperiod.

När och var ser du Sirius från Sverige?

Sirius hör vinterhimlen till. Stjärnan ligger drygt 16 grader söder om himmelsekvatorn, så den kommer aldrig högt över horisonten så långt norrut som Sverige. Från Stockholms breddgrad når den som högst bara runt 14 grader upp. I Skåne kommer den en bit högre. Eftersom ljuset passerar genom ett tjockt lager atmosfär upplever många att Sirius gnistrar kraftigt och skiftar mellan rött, vitt och blått.

Den enklaste vägen till stjärnan går via Orion. Förläng de tre stjärnorna i Orions bälte nedåt mot sydost, så landar blicken på Sirius, på samma sätt som stjärnorna i Karlavagnen pekar mot Polstjärnan. Tillsammans med Procyon i Lilla hunden och Betelgeuse i Orion bildar Sirius vintertriangeln, ett stort trekantsmönster som fyller den södra kvällshimlen mitt i vintern. De långa, mörka vinterkvällarna ger de bästa förhållandena, och du behöver varken kikare eller mörkt landskap för att se själva stjärnan. Sirius lyser kraftigt nog att synas även från en upplyst stad. En kikare gör mest nytta om du vill se gnistrandet och färgskiftningarna tydligare, eller spana efter den öppna stjärnhopen M41 strax söder om Sirius.

Eftersom Sirius står lågt kulminerar den snabbt och sjunker sedan mot sydväst. Den bästa stunden är därför när stjärnan passerar rakt i söder, vilket inträffar tidigare på kvällen ju längre fram i vintern du kommer.

Varför lyser Sirius starkast av alla stjärnor?

Två saker samverkar. Sirius är en ljusstark stjärna av spektraltyp A, hetare och vitare än solen, och den ligger nära oss. Avståndet är bara 8,60 ljusår, vilket motsvarar 2,64 parsek. Få av de klarast lysande stjärnorna på himlen ligger så nära, och närheten förstärker intrycket. Många verkligt lysstarka stjärnor ligger så långt bort att de ändå ser svagare ut.

Själva namnet passar stjärnan. Sirius betyder "brännande", från grekiskans seirios, och syftar på hur skarpt den glöder. På svenska kallas den också hundstjärnan, eftersom den är huvudstjärna i stjärnbilden Stora hunden (Canis Major). Stjärnbilden står lågt på den södra vinterhimlen. Enligt almanackstraditionen syns den bäst runt klockan 21 under februari.

Sirius B, den vita dvärgen

Sirius är inte en ensam stjärna utan ett dubbelstjärnesystem. Redan 1841 drog astronomen Friedrich Wilhelm Bessel slutsatsen att en osynlig följeslagare måste finnas, eftersom Sirius vaggade svagt i sin rörelse över himlen. Följeslagaren syntes första gången 1862, när Alvan Graham Clark provade en ny lins och fick syn på en svag prick intill den bländande huvudstjärnan.

Den pricken, Sirius B, visade sig vara en vit dvärg: den utbrunna kärnan av en stjärna som en gång liknade solen. Den packar ungefär en solmassa i en kropp stor som jorden. Ändå är den tiotusentals gånger ljussvagare än Sirius A. De två kretsar kring varandra med en omloppstid på ungefär 50 år, på ett medelavstånd som liknar Uranus bana runt solen. En vanlig kikare räcker inte för att skilja dem åt, för glansen från A dränker den lilla följeslagaren.

Rötmånaden, hundstjärnans spår i kalendern

Här kommer det som förvånar. Sirius är en vinterkvällsstjärna i Sverige, men den har gett namn åt en högsommarperiod. Rötmånaden räknas i modern svensk tradition från slutet av fruntimmersveckan, när solen står i Lejonets tecken, fram till omkring den 23 augusti. Ordet kommer från fornsvenskans röta, att få något att ruttna, eftersom maten förstördes snabbare i värmen och fukten.

Kopplingen till stjärnan går tillbaka till romartiden. Perioden inleddes när Sirius första gången visade sig i gryningen efter att ha varit dold bakom solen, en så kallad heliakisk uppgång, och den kallades dies caniculares, hunddagarna, efter stjärnbilden Stora hunden. Franskans canicule, värmebölja, bär fortfarande kvar den latinska roten. Redan det egyptiska kalenderåret byggde på Sirius heliakiska uppgång, som sammanföll med Nilens översvämning.

Varför syns stjärnan då på vinterkvällen men namnger sensommaren? Därför att de två handlar om olika saker. Rötmånaden utgår från stjärnans första gryningsuppgång i slutet av juli, medan vinterns Sirius är en kvällsstjärna. Det är samma stjärna, sedd vid olika tider på dygnet och året.

Vanliga frågor om Sirius

Är Sirius en planet eller en stjärna? Sirius är en stjärna, närmare bestämt ett system med två stjärnor. Att den lyser så starkt och gnistrar i färger får den ibland att förväxlas med en planet, men planeter lyser med ett lugnare, mer stadigt sken.

Varför blinkar Sirius i olika färger? Eftersom stjärnan står lågt från svenska breddgrader passerar ljuset ett tjockt lager atmosfär. Luften bryter och sprider ljuset olika mycket, och det ser ut som att Sirius skiftar mellan rött, vitt och blått. Effekten är störst nära horisonten.

Vad betyder rötmånad? Rötmånaden är almanackans namn på högsommarens varmaste och fuktigaste veckor, då livsmedel förstörs snabbt. Namnet kommer av fornsvenskans röta och perioden är uppkallad efter stjärnan Sirius, hundstjärnan.

Kan man se Sirius B med kikare? Nej. Den vita dvärgen är tiotusentals gånger svagare än huvudstjärnan och ligger mycket nära den på himlen. Det krävs ett större teleskop under goda förhållanden för att skilja dem åt.

När infaller rötmånaden? Datumen ligger fast från år till år. Enligt modern svensk tradition pågår rötmånaden från omkring den 23 juli till den 23 augusti, oavsett vilket år det är, eftersom perioden är knuten till almanackan och inte till vädret.

Sammanfattning

• Sirius är natthimlens klaraste stjärna, med skenbar magnitud ungefär −1,46, och lyser starkt både för att den är ljusstark och för att den bara ligger 8,6 ljusår bort.
• Från Sverige är den en vinterkvällsstjärna lågt i söder, lättast att hitta genom att förlänga Orions bälte nedåt mot sydost.
• Tillsammans med Procyon och Betelgeuse formar den vintertriangeln, ett tydligt mönster på vinterhimlen.
• Sirius B är en vit dvärg, upptäckt 1862, som kretsar runt huvudstjärnan på ungefär 50 år.
• Stjärnan gav namn åt rötmånaden och hunddagarna, almanackans gamla högsommarperiod kring 23 juli till 23 augusti.
• Vill du följa stjärnhimlen och årets alla märkesdagar hittar du månfaser och kalendern i appen.