Starens höststräck

När stararna flyttar söderut

Starens höststräck faller senare än de flesta sommarfåglars. Enligt Naturhistoriska riksmuseet lämnar de vuxna fåglarna och kvarvarande ungfåglar landet från september till november, medan många årsungar drar iväg redan under sommaren. Huvudsträcket för de svenska stararna infaller i oktober och november, då stora mängder rör sig söderut mot vinterkvarteren. Många svenska starar är kortdistansflyttare som vänder tillbaka tidigt, ofta redan i mars. Höststräcket är utdraget och sammanfaller med att flockar av nordliga starar passerar genom landet på väg söderut, vilket gör att antalen kan bli mycket höga under senhösten. Tidig kyla och snö skyndar på flytten, medan en mild höst gör att fler fåglar dröjer sig kvar långt in på säsongen. Rörelsen avtar därför gradvis snarare än att upphöra ett bestämt datum.

Höstens virvlande svärmar

Ett av höstens mest slående fågelfenomen är starflockarnas svärmar, ofta kallade murmurations. Enligt Fågelkartan är de som mest synliga i oktober och november vid kvartersnära sjöar, vassar och städer, bland annat i Skåne och på Öland. I skymningen samlas tiotusentals starar och böljar fram i täta, ständigt formförändrande moln innan de går till gemensam nattvila i vassen. Beteendet är ett kollektivt skydd mot rovfåglar: i den täta, virvlande massan är det nästan omöjligt för en tornfalk eller pilgrimsfalk att låsa blicken på en enskild fågel. Svärmarna byggs upp under senhösten när både lokala och genomresande starar samlas kring gemensamma sovplatser. Den som vill se skådespelet gör bäst i att söka upp en stor, vassrik sjö eller en stadsnära samlingsplats en klar kväll i oktober, strax före mörkrets inbrott.

Vart stararna tar vägen

Många av de svenska stararna är kortdistansflyttare som övervintrar i Västeuropa, i de mildare länderna kring Nordsjön. Enligt Naturhistoriska riksmuseet ligger tyngdpunkten för övervintringen i dessa nordsjöländer, medan endast enstaka fåglar stannar kvar i södra Sverige. Samtidigt har mönstret börjat ändras: allt fler starar övervintrar numera i landet, särskilt i de mildare södra och västra delarna och gärna i städer, vid kuster och nära gårdar med djur, där det finns både föda och skydd. Mildare vintrar och tillgång till mänskliga födokällor har gjort det möjligt för fler att stanna. Det gör att gränsen mellan flyttande och stannande fåglar blir otydligare, och att höststräcket avtar gradvis snarare än att upphöra vid ett bestämt datum. De fåglar som ändå flyttar följer traditionella stråk söderut och västerut.

Så känner du igen staren

Staren är en knubbig, marknära fågel i koltrastens storlek men med kortare stjärt och en spetsig, på sommaren gul näbb. Efter höstruggningen får fjäderdräkten ett stänk av ljusa vita prickar mot en mörk, metalliskt skimrande botten, nästan som en stjärnhimmel, och näbben blir mörk under vintern. I sommardräkt lyser fjädrarna grönt, blått och violett i solljuset. På marken rör sig staren med snabba, framåtlutade steg när den letar föda på gräsmattor och åkrar. Staren är också en skicklig härmare, och i sången vävs läten från andra fåglar och rentav mekaniska ljud som bilar och telefonsignaler in i ett rappt, ostrukturerat kvitter. Kombinationen av den prickiga höstdräkten, den knubbiga siluetten och de täta flockarna gör arten lätt att känna igen på håll.

En minskande art

Trots de spektakulära svärmarna har staren minskat kraftigt. Enligt Naturhistoriska riksmuseet har arten gått tillbaka mycket under de senaste decennierna, med särskilt stora minskningar i landets norra delar, och Fågelkartan noterar att staren är rödlistad. Tillbakagången kopplas främst till förändringar i jordbrukslandskapet, där betesmarker och insektsrika miljöer minskat. De stora höstsvärmarna kan därför ge ett missvisande intryck av rikedom, eftersom de samlar fåglar från stora områden på ett fåtal platser. Att följa när de första svärmarna byggs upp på hösten och när de sista stararna lämnar landet är ett enkelt sätt att hålla koll på artens gång genom året, och samtidigt ett av de mest minnesvärda inslagen i den svenska senhösten. För många är starsvärmen över en vassrik sjö höstens tydligaste fågelupplevelse.

När infaller dagen

Återkommande höstfönster: de vuxna fåglarna och kvarvarande ungfåglar drar söderut från september till november, med tyngdpunkt i oktober och november. Tidig kyla och snö skyndar på flytten, medan en mild höst gör att fler fåglar dröjer sig kvar långt in på säsongen.

Relaterade dagar

• Starens vårsträck
• Grågåsens höststräck
• Tranans höststräck