Henrika

Ursprung

Henrika är en feminin form av Henrik, ett germanskt mansnamn sammansatt av heim ('hem, hembygd') och rīk ('mäktig, härskare'). Grundnamnet Henrik bars av en lång rad tyska kungar och kejsare i formen Heinrich och nådde Norden under medeltiden, medan de latiniserade kvinnoformerna på -a bildades till manliga namn och spreds i den nordiska och tyska namnskatten under 1600- och 1700-talen; i Sverige är Henrika belagt sedan 1676. Namnet hör till samma stora namnfamilj som grundformen Henrik och de besläktade kvinnoformerna Henrietta, Henrike och kortformen Henny.

Betydelse

'Den hemmamäktiga' eller 'hemmets härskarinna' — feminin form av Henrik, av de germanska leden heim ('hem') och rīk ('mäktig').

Kulturella referenser

Bland svenska bärare märks Henrika Juliana von Liewen (1709–1779), friherrinna och hovdam hos drottning Lovisa Ulrika. Hon var en av frihetstidens få politiskt inflytelserika kvinnor: hon höll en uppmärksammad salong, verkade som opinionsbildare för hattpartiet och medverkade i partitidningen En Ärlig Swensk 1755–1756; redan vid drottningens planerade statskupp 1748 hade hon röjt planerna för utländska sändebud. Henrika hör till de mer sällsynta kvinnonamnen i den svenska almanackan och fick sin största spridning under decennierna kring sekelskiftet 1900. Namnet firar namnsdag den 22 augusti, tillsammans med de besläktade formerna Henrietta, Henny och Henriette.

Popularitet

Henrika har genom hela sin svenska historia varit ett ovanligt kvinnonamn. Det användes mest under perioden 1885–1919 men nådde aldrig någon större spridning. I dag är det mycket sällsynt bland nyfödda men förekommer som ett klassiskt val med nordisk-tysk klangbotten och som en feminin motsvarighet till Henrik.

Närbesläktade namn

• Henriette
• Henrika
• Henrik