Pingstdagen

Ursprung och namn

Ordet pingst kommer av grekiskans pentekoste — femtionde, eftersom dagen ligger den femtionde dagen efter påskdagen. Pingsten är en gammal judisk skördehögtid som i den kristna tolkningen blev kyrkans födelsedag: enligt Apostlagärningarnas andra kapitel kom den heliga anden över Jesu lärjungar i Jerusalem i form av eldslågor, och de kunde plötsligt tala alla språk så att åhörare från hela Medelhavsvärlden förstod dem. Pingsten har firats i den kristna kyrkan från åtminstone 200-talet.

Historia

Pingstdagen har varit allmän helgdag i Sverige sedan medeltiden och behölls vid helgdagsreformen 1772. Idag tas dagen upp i Lag (1989:253) om allmänna helgdagar. Annandag pingst — måndagen efter pingstdagen — var allmän helgdag fram till 2005, då Sveriges riksdag genom Lag (2004:1320) avskaffade den. I utbyte fick Sveriges nationaldag den 6 juni status som allmän helgdag. Den svenska pingströrelsen tog form efter att Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, ledd av Lewi Pethrus, uteslöts ur Svenska baptistsamfundet 1913, och rörelsen tog sitt namn just efter denna högtid.

Traditioner och firande

Många använder pingsthelgen — söndag plus följande måndag som klämdag — för att åka till sommarstugan, öppna båten för säsongen eller göra årets första utomhusarbete i trädgården. Bröllopssäsongen i Sverige inleds vanligen kring pingsthelgen; mycket ung grönska, försommarblommor och stabilt väder gör helgen populär för vigslar. Svenska kyrkan firar pingstdagsmässa med temat 'Den heliga anden' och röda färger på altaret. Pingstkyrkan och frikyrkliga samfund samlas till pingstkonferens, ett av årets största kristna evenemang.

När infaller dagen

Pingstdagen infaller alltid på söndagen femtio dagar efter påskdagen — sju veckor in i påsktiden. Datumet kan tidigast infalla den 10 maj och senast den 13 juni. Dagen är allmän helgdag enligt lag (1989:253). Annandag pingst är inte längre helgdag sedan 2005.

Relaterade dagar

• Påskdagen
• Annandag påsk
• Kristi himmelsfärdsdag
• Sveriges nationaldag