Påskdagen

Ursprung och namn

Påskdagen firar Jesu uppståndelse från de döda den tredje dagen efter korsfästelsen — kärnan i den kristna tron. Datumet bestämdes vid kyrkomötet i Nicaea år 325 till den första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen, en regel som länge skiljde västerländsk och österländsk påsk åt eftersom de följde olika kalendrar. Det svenska ordet 'påsk' kommer av hebreiskans pesach via grekiskan och latinet och är ursprungligen den judiska festen till minne av uttåget ur Egypten — den fest som Jesus och lärjungarna firade vid den sista måltiden.

Historia

Påskdagen har firats som kyrkans största högtid sedan urkyrkans tid och kom till Sverige med kristnandet under tidig medeltid. Idag är dagen allmän helgdag enligt Lag (1989:253) om allmänna helgdagar samt allmän flaggdag enligt Förordning (1982:270) — en av få dagar som kombinerar bägge funktioner. Helgdagsreformen 1772 minskade antalet röda dagar men behöll påskdagen i sin centrala position. I evangelieboken bär dagen rubriken 'Kristus är uppstånden'.

Traditioner och firande

Många kyrkor inleder firandet med en påsknattsmässa under sena lördagskvällen som leder över i tidiga söndagsmorgonens uppståndelsegudstjänst. Påskliljor, hyacinter och påskris dekorerar både kyrkan och hemmet. Hemma fortsätter påskbordet från aftonen, och kall lax, sill, ägg, lammstek och påskbakelse av maräng och grädde är klassiska söndagsmåltider. Många reser hem från sommarstugan eller fjällen efter den långa påsklediga helgen, och butikerna är vanligen stängda. Söndagspromenader i vårsolen är vanliga.

När infaller dagen

Påskdagen är den första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen — datumet kan tidigast infalla den 22 mars och senast den 25 april. Det är allmän helgdag och allmän flaggdag i Sverige enligt lag (1989:253) och förordning (1982:270).

Relaterade dagar

• Palmsöndagen
• Skärtorsdagen
• Långfredagen
• Påskafton
• Annandag påsk