Kyndelsmässodagen

En ljushögtid 40 dagar efter jul

Kyndelsmässodagen infaller den 2 februari, jämnt 40 dagar efter juldagen den 25 december. Dagen knyter ihop julen med vårvintern och räknas i kyrkoåret som julkretsens avslutning. Sett ur det perspektivet är kyndelsmäss slutpunkten på den långa jultiden, ungefär som tjugondag Knut är det i den folkliga kalendern.

Namnet har länge funnits i den svenska almanackan som en av vinterns märkesdagar. Den 2 februari är ett fast datum som inte rör sig, även om själva gudstjänsten i dag firas på en söndag. För hushållen var dagen en hållpunkt mitt i den mörkaste och kallaste tiden, ett tillfälle att se framåt mot ljusare dagar. Uppgifterna är hämtade från Institutet för språk och folkminnen och Svenska kyrkan.

Namnet kommer av ljuset

Ordet kyndelsmässa går tillbaka på latinets missa candelarum, som betyder ljusmässa. Förleden kyndel är ett gammalt svenskt ord för bloss eller ljus, och i vissa dialekter lever verbet kynda, att tända, fortfarande kvar. Namnet säger alltså rakt ut vad dagen handlar om: ljus mitt i vintermörkret.

I kyrkan har dagen länge firats med en ljusprocession. Under medeltiden bar människor med sig ljus till kyrkan för att få dem välsignade, och i den efterföljande folkmedicinen tillskrevs de invigda ljusen särskild kraft. Brinnande ljus sågs som ett sätt att driva bort vintern och det onda. Kopplingen mellan ljus och denna februaridag är därför inte något påhitt i efterhand utan själva grunden för namnet, enligt Institutet för språk och folkminnen.

Marie kyrkogångsdag i templet

Den kyrkliga bakgrunden är berättelsen om Maria som bär fram Jesus i templet. Enligt judisk sed skulle en mor renas och förstfödde sonen bäras fram inför Gud 40 dagar efter födelsen. Eftersom Jesus enligt traditionen föddes på juldagen hamnar den fyrtionde dagen den 2 februari, och därför firas händelsen just då.

Dagen har därför också burit namnet Marie kyrkogångsdag. I evangeliet möts barnet i templet av den gamle Simeon, som talar om Jesus som ett ljus, en bild som passar väl ihop med dagens ljustema. Den kristna innebörden och ljussymboliken har på så sätt vävts samman till en och samma högtid. Uppgifterna kommer från Institutet för språk och folkminnen och Svenska kyrkan.

Söndagen som infördes 1772

Fram till 1772 var kyndelsmässodagen en helgdag som firades på själva datumet den 2 februari. Det året beslutades att Svenska kyrkan i stället skulle fira dagen på den söndag som infaller under tiden 2–8 februari, så att arbetsveckan inte skulle behöva avbrytas mitt i. Om den söndagen sammanfaller med fastlagssöndagen flyttas firandet i stället till söndagen före.

Reformen följde samma mönster som flera andra gamla helgdagar, däribland mickelsmäss på hösten, som vid samma tid flyttades till en söndag. Den folkliga och kalendariska märkesdagen knyts dock fortfarande till det fasta datumet 2 februari. Datumet och söndagsregeln bekräftas av Institutet för språk och folkminnen och Svenska kyrkan.

Vinterns halvtid och fodret

Vid sidan av sin kyrkliga betydelse var kyndelsmäss en praktisk hållpunkt i bondesamhället. Dagen räknades som midvinterns halvtid, och för hushåll med djur var det dags att kontrollera att minst hälften av vinterfodret fanns kvar i ladan. Klarade gården den avstämningen fanns goda skäl att tro att djuren skulle ta sig igenom resten av vintern fram till vårbetet.

Under 1800-talet kallades dagen på sina håll för lillejul. Då plockades de sista resterna av julmaten fram och åts upp i hemmen, en sista liten festdag innan den kärva senvintern tog vid. Kyndelsmäss blev på så vis både en kyrklig högtid och en vardagsnära markering av att halva vintern var avklarad. Uppgifterna är hämtade från Institutet för språk och folkminnen och Svenska kyrkan.

Väderspådomar och björnen i idet

Som många märkesdagar omgavs kyndelsmäss av väderregler. Ett talesätt löd att kyndelsmässetö ger fruset korn och ruttet hö, alltså att blidväder och töväder denna dag bådade en dålig skörd. Enligt folktron skulle solen helst inte visa sig mer än så länge att man hann sadla om en häst, för ett alltför vackert väder vid midvinter tolkades som ett dåligt tecken för det kommande året.

Till folktron hörde också föreställningen att björnen vänder sig i idet vid den här tiden på vintern. Att djuren rörde sig i sina vintergömmor knöts till tanken att årstiden nått sin vändpunkt. Sådana iakttagelser och regler dokumenteras av Institutet för språk och folkminnen, som samlat folkliga föreställningar om årets mörkaste och kallaste tid.

När infaller dagen

Den folkliga och kalendariska kyndelsmässodagen infaller på det fasta datumet 2 februari, 40 dagar efter juldagen. Svenska kyrkan firar sedan 1772 dagen på den söndag som infaller under tiden 2–8 februari.

Relaterade dagar

• Tjugondag Knut
• Mickelsmäss
• Mårten gås