Nyårsafton

Ursprung och namn

Nyårsafton som festdag är knuten till skiftet från ett kalenderår till nästa. Att 1 januari blev nyårsdag i Sverige skedde först på 1500-talet; dessförinnan firades 25 december som nyår. Under romartiden firades nyåret med offer till Janus, gudens namn vi ser i 'januari', med blickar både bakåt och framåt. Den moderna nyårsfestens kärna — fyrverkerier, midnattsskålar, klocktaltrygg vid tolvslaget — är produkter av 1800- och 1900-talen, då hemfyrverkerier blev tillgängliga för bredare samhällsklasser.

Historia

Hemfyrverkerier förekom i Sverige från sent 1800-tal men spreds på allvar under 1910-talet i takt med att produktionen industrialiserades. Tolvslaget på Skansen direktsänds av SVT sedan 1956 och har sedan dess varit landets gemensamma nyårsritual; under tolvslaget läses dikten 'Nyårsklockan' av Alfred Tennyson (i Edvard Fredins svenska tolkning från 1890) av en nyårsdaga utvald skådespelare. Kungen håller sitt nyårstal sedan 1960. Nyårsafton är inte allmän helgdag men i kollektivavtal och bankförordningar jämställs eftermiddagen med helg.

Traditioner och firande

Nyårsmiddagen serveras i hemmet eller på restaurang med oxfilé, hummer eller kalkon som vanliga huvudrätter. Vid tolvslaget samlas familjen framför TV:n för Skansens 'Nyårsklockan', skålar i champagne och går ut för att tända fyrverkerier på gården eller balkongen. Stockholm, Göteborg, Malmö och andra städer arrangerar offentliga fyrverkerier vid hamnar och torg. Ungdomar firar på nattklubbar, krogar och privatfester. Dagen efter — nyårsdagen — är allmän helgdag, vilket gör nyårsfirandet möjligt utan tanke på arbetstider.

När infaller dagen

Nyårsafton infaller alltid den 31 december, årets sista dag. Datumet är fast och påverkas inte av veckodag. Dagen är inte allmän helgdag enligt lag, men i kollektivavtalen är eftermiddagen vanligen ledig och behandlas i bankförordningar som halvdag.

Relaterade dagar

• Nyårsdagen
• Trettondedag jul
• Julafton
• Juldagen
• Annandag jul