Nyårsdagen

Ursprung och namn

Nyårsdagens placering på den 1 januari härrör från romarna, som år 153 f.Kr. förlade konsulernas tillträde till denna dag. Romarna offrade till Janus — guden med två ansikten, ett bakåt och ett framåt — och betraktade dagen som 'dies faustus', en lycklig dag. När den kristna kyrkan tog över kalendern fick 1 januari en kyrklig betydelse som Jesu omskärelse och namngivning, oktavdagen efter juldagen. I Sverige firades dock 25 december som nyår fram till 1500-talet, innan 1 januari blev officiell nyårsdag i hela riket.

Historia

Nyårsdagen är allmän helgdag i Sverige enligt Lag (1989:253) om allmänna helgdagar. Den kyrkliga kopplingen till Jesu omskärelse är idag svagare; Svenska kyrkan firar dagen som Nyårsdagen med temat 'I Jesu namn' enligt 2003 års evangeliebok. Dagen har varit kyrklig helgdag sedan medeltiden och behölls vid helgdagsreformen 1772, då andra kristna dagar avskaffades. Nyårslöften som fenomen är gamla och spreds i Norden under 1800-talet; under 1900-talet blev löftena gradvis personligare och mer livsstilsorienterade.

Traditioner och firande

Många sover ut efter nyårsaftonens fest, äter en lugn brunch och tar en lång promenad i vinterluften. Fyrverkerirester sopas av gårdarna, och nyårsdagen är en dag för reflektion: nyårslöften skrivs ner — träna mer, sluta röka, läsa fler böcker — och årets första kalenderöppning sker. Svenska kyrkan firar gudstjänst med temat 'Jesu namn', men kyrkbänkarna är ofta glesare än till jul. Nyårskoncerten från Wien sänds traditionellt i SVT eller på radio i kombination med svenska nyårsmusikgudstjänster.

När infaller dagen

Nyårsdagen infaller alltid den 1 januari, årets första dag. Datumet är fast oavsett veckodag och dagen är allmän helgdag enligt lag (1989:253). Eventuell ersättningsledighet vid kollision med söndag finns inte i svensk lag.

Relaterade dagar

• Nyårsafton
• Trettondedag jul
• Annandag jul
• Juldagen
• Julafton