Påskafton

Ursprung och namn

Påskafton är liturgiskt 'Den stora lördagen' — dagen då Jesus enligt evangelierna vilar i graven, och kyrkan väntar på uppståndelsen. I den katolska traditionen fanns en lång påsknattsmässa som slutade vid midnatt; den avskaffades i den svenska lutherska kyrkan vid reformationen, men har återupptagits i vissa svenska församlingar under senare decennier. Folkligt är påskafton snarare familjefestens dag, då påskbordet dukas och påskens viktigaste måltid serveras.

Historia

Påskafton är inte allmän helgdag enligt Lag (1989:253) — i juridisk mening är dagen en arbetsdag — men i kollektivavtal och bankförordningar jämställs den med röd dag. Påskens centrala folkliga firande har gradvis flyttats från påskdagens morgonmässa till själva påskaftonen, parallellt med att julens tyngdpunkt vandrade från juldagen till julaftonen under 1800–1900-talet. Påskharen importerades från Tyskland under sent 1800-tal men fick aldrig lika stort genomslag i Sverige som påsktuppen.

Traditioner och firande

Påskbordet dukas med inlagd sill, gravlax, varmrökt lax, ägghalvor med majonnäs och rödlöksringar, Janssons frestelse, prinskorv och påskmust. Påskäggen — pappägg fyllda med godis — ligger gömda i hemmet för barnen att leta upp efter middagen. Påskris med fjädrar i färgglada toner står i vaserna sedan veckan innan. På landet tänds påskeldar på kvällen, en gammal sed från Västsverige för att skrämma bort häxor på väg hem från Blåkulla. Många reser till sommarstugan eller fjällen för påskhelgen.

När infaller dagen

Påskafton är alltid lördagen mellan långfredagen och påskdagen. Påskdagen är den första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen, så påskafton kan tidigast infalla den 21 mars och senast den 24 april. Dagen är inte allmän helgdag enligt lag.

Relaterade dagar

• Palmsöndagen
• Skärtorsdagen
• Långfredagen
• Påskdagen
• Annandag påsk