Långfredagen

Ursprung och namn

Långfredagens namn är gemensamt för de nordiska språken och kommer av att dagen var lång och tung av Jesu lidande, samt att den kyrkliga gudstjänsten är längre än vanliga söndagars. Gudstjänsten är unik: alla glädjeuttryck stryks, ingen orgelmusik spelas, kyrkklockorna är tysta och altaret är avklätt sedan kvällen innan. På altaret står ofta en vas med fem röda rosor som symboliserar Jesu fem sår. Långfredagen firades i den kristna kyrkan från åtminstone 300-talet och har varit en del av påskens triduum sedan dess.

Historia

Långfredagen blev helgdag i Norden under 1600-talet och bekräftades i den svenska helgdagsförordningen 1772. Idag är dagen allmän helgdag enligt Lag (1989:253) om allmänna helgdagar. Sverige hade fram till 1969 ett nationellt nöjesförbud på långfredagen: biografer, teatrar och nöjeslokaler skulle hålla stängt, och radion sände endast stillsam och kristen musik. Reformen 1969 avskaffade nöjesförbudet, men dagens karaktär av eftertänksam vilodag har levt kvar i samhället.

Traditioner och firande

Långfredagsgudstjänsten i Svenska kyrkan består av enbart psalmsång, textläsning, predikan, trosbekännelse och förbön i form av litania, ofta utan instrument. I många hem äts fastemat eller fisk till middag — sill, lax eller torsk är vanliga val. Allt fler reser till sommarstugan eller fjällen denna helg, och påskbordet börjar dukas upp på kvällen som förberedelse till påskdagens stora måltid. Många använder dagen för stillhet, läsning och reflektion snarare än fest.

När infaller dagen

Långfredagen infaller alltid på fredagen närmast före påskdagen. Påskdagen är den första söndagen efter den första fullmånen efter vårdagjämningen, så långfredagen kan tidigast infalla den 20 mars och senast den 23 april. Dagen är allmän helgdag enligt lag (1989:253).

Relaterade dagar

• Palmsöndagen
• Skärtorsdagen
• Påskafton
• Påskdagen
• Annandag påsk